Om Melodifestivalen kan man säga mycket. Både om artister, låtar och arrangemanget som sådant.
Jag såg på programmet i lördagskväll och fastande för Terese Fredenwall redan innan hon sjöng sin låt, för hon sa något om att hon tillägnade sin låt "Breaking the silence" till människor på bordeller och i fängelser. Sången är till dem som är i brytpunkten mellan det gamla destruktiva livet och på väg in till något nytt. Jag läste i söndagens Aftonbladet att hon tillbringat två år på gatorna i Europas storstäder och sjungit för utsatta människor. Hon har spelat på bordeller och fängelser och arbetat tillsammans med en gatupräst. Terese berättar att hon sett mycket svårt, men också unga och starka kvinnor och män som kämpat för sina liv.
"Jag tror att vi alla befunnit oss i situationer där det enda som finns kvar är kärnan i de vi är. Alla ytor faller av och jag tror att det är det som berör mig väldigt starkt", säger Terese Fredenwall. "Det är jättekul med framgång och strålkastare, men det som verkligen ger meningen är mötena med "vem som helst". (Tyvärr kan jag inte hitta länken till artikeln av Frida Söderlund på nätet)
En sådan tjej vill jag verkligen önska lycka till och all Guds välsignelse!
På 80-talet arbetade jag en kort tid på RIA i Haninge. Jag tyckte så mycket om männen och kvinnorna som kom dit! De hade RIA som sitt andra hem. Trots all tragik som fanns i deras liv och runt omkring dem, så var det mycket skratt och glädje på RIA. Jag fick alltid så mycket själv i mötet med dem. De hade så mycket att lära mig.
Jag såg på programmet i lördagskväll och fastande för Terese Fredenwall redan innan hon sjöng sin låt, för hon sa något om att hon tillägnade sin låt "Breaking the silence" till människor på bordeller och i fängelser. Sången är till dem som är i brytpunkten mellan det gamla destruktiva livet och på väg in till något nytt. Jag läste i söndagens Aftonbladet att hon tillbringat två år på gatorna i Europas storstäder och sjungit för utsatta människor. Hon har spelat på bordeller och fängelser och arbetat tillsammans med en gatupräst. Terese berättar att hon sett mycket svårt, men också unga och starka kvinnor och män som kämpat för sina liv.
Plattan, Stockholm
"Jag tror att vi alla befunnit oss i situationer där det enda som finns kvar är kärnan i de vi är. Alla ytor faller av och jag tror att det är det som berör mig väldigt starkt", säger Terese Fredenwall. "Det är jättekul med framgång och strålkastare, men det som verkligen ger meningen är mötena med "vem som helst". (Tyvärr kan jag inte hitta länken till artikeln av Frida Söderlund på nätet)
En sådan tjej vill jag verkligen önska lycka till och all Guds välsignelse!
På 80-talet arbetade jag en kort tid på RIA i Haninge. Jag tyckte så mycket om männen och kvinnorna som kom dit! De hade RIA som sitt andra hem. Trots all tragik som fanns i deras liv och runt omkring dem, så var det mycket skratt och glädje på RIA. Jag fick alltid så mycket själv i mötet med dem. De hade så mycket att lära mig.
MIN VÄN
Jag älskar dig, min vän
märkt av nöden och misären
Utblottad och naken står du framför mig
ger ditt leende, ditt handslag
Fullständigt utan skydd talar du till mig
utan skam
Generad å dina vägnar klarar jag nästan inte
att möta din blick
Du har nått botten
förlorat allt
du har inget mer att förlora
ingen prestige att försvara
- inget alls att försvara
Därför har du råd
att vara dig själv
skratta och vara glad
ledsen och låta tårarna rinna
Varför är vägen dit så djup
nedbrytande och ond?
Du har förlorat mycket under vägen
mycket av det du skulle kunnat ge vidare
till andra
- men skulle du ha gjort det då?!
B.R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar