Nu är livet gömt hos Gud

I helgen är det många i vårt land som tänder ljus, går till gravar och till minnesgudstjänster.

Oavsett var man bor i världen finns död och sorg. Det är lika för alla. Ingen kan köpa sig fri.

Uttryck och förfaringssätt kan variera från plats till plats, framför allt var på jorden man bor.

Önskvärt vore att alla dödsbud kunde lämnas personligt med fysisk närvaro till de närmast berörda. Tyvärr går det inte alltid att förverkliga.
Många dödsbud får vi del av genom dödsannonser i tidningar.
I Grekland, liksom i många andra varma länder, sker begravningen inom det närmaste dygnet/dygnen. Meddelanden om en persons död sätts upp på träd eller utomhusväggar, ofta med bild, datum och var begravningen skall vara.

När vi var i Grekland i september, besökte vi kyrkogården i Naousa.

Begravningskapellet

Helt klart var det ganska stor skillnad mellan kyrkogården där och kyrkogårdar i Sverige. Gravplatserna var mer personliga. Ofta påkostade med många saker som hörde ihop med den avlidne. I våra svenska "lagom"-ögon så kan det ibland verka lite väl mycket! Här är det ett barn som har dött. Familjen sågs ofta vara där. (klicka på bilden så ser du bättre)

Här är min kusins man vid sin syster grav, som dog en alldeles för tidig död - enligt vårt sätt att se det.

 Jag tycker mycket om Britt G. Hallqvist psalm som börjar med orden
Nu är livet gömt hos Gud... 
Här citerar jag vers 2:

...

Vi får vila i Guds frid

och sova i jordens famn.

Kristus har gjort vår grav till sin.

Alltid vi är hos Gud.

....

Britt G Hallqvist Svenska Psalmboken med tillägg, nr 627