Det är så mörkt.
Jag ser inte handen framför mig.
Jag behöver hjälp.
Det vore fint med lite mer ledning,
med klara besked om vilken riktning saker
kommer att ta. Men kanske fungerar inte
livet så. Kanske får jag inte facit i förväg.
I stället måste jag själv göra mitt liv -
genom att lyssna, genom att vara
lågmält och förutsättningslöst uppmärksam.
När som helst kanske Gud trots allt verkligen
ger mig ett livsviktigt vägvisande tecken.
Och det tecknet kan vara nästan osynligt.
Maria Küchen
Dagboken med kyrkoalmanacka 2011-2012, Söndagen före domsöndagen
Bra uttryckt, tycker jag.
Annars så finns mina tankar hos de studenter från LTU som blivit hemlösa pga grov mordbrand, oroligheterna i Syrien och Gaza - och en del annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar