Efter Dopgudstjänst i Porsökyrkan har jag tillsammans med många av församlingens diakoner varit på Kyrkogården i Gammelstad. Det var dimmigt och mycket fuktigt, tidvis regn - men det var många människor där och tände ljus vid gravarna. Många fina samtal blev det.
Askgravlunden
Här kan du läsa mer om Gammelstads kyrkogåtd och om de olika alternativ som finns.
Alla helgons dag och Alla själars dag…
Två helgdagar efter varandra.
Och ljusen på kyrkogårdarna
och i alla kyrkans ljusbärare
brinner för båda.
För både helgon och alla de andra
vi saknar och minns.
Ett äkta helgon är djupt mänsklig.
Ett äkta helgon har ofta vardag upp till knäna.
Ett äkta helgon är inte så sällan
en ganska besvärlig person.
Ett äkta helgon är rak och inte så fin i kanten.
Ett äkta helgon är ganska lurvig emellanåt.
Ett äkta helgon bär mycket sällan gloria.
Men något alldeles särskilt finns där.
En blick. En röst. En värme. En kallelse. En väg.
Ett äkta helgon lever ett liv
som berättar om tro och om Gud.
Ett äkta helgon får mig att vilja följa efter.
De vi minns och saknar, kan ha varit helgonlika.
De kan ha levt ett liv som hjälper mig att tro.
Men Alla själars dag
är inte en dag för putsning av glorior.
Inte deras som gick före – och inte min egen gloria.
Utan det är en dag då vi i mörkret på en kyrkogård
– med händerna runt en flämtande veke i en gravlykta –
påminns om hoppet.
Jo, så är det!
Evighetshoppet, det liv som aldrig dör.
Hemma hos Gud.
Det liv Jesus vann åt varenda människa.
Åt helgon och åt alla oss andra.
Ulla-Lena Bäckman
I går visade jag bilder från Naousa (Grekland) kyrkogård, idag från Gammelstads kyrkogård, Luleå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar