Behåll dina rosor!

Efter en fantastisk söndag med Musikgudstjänst i Bergnäskyrkan och Sinnesromässa i Porsökyrkan - båda fullsatta - så finns mycket gott att säga... men istället för att försöka referera med en massa superlativer, så skulle jag bara vilja säga: Kom och upplev själv!



I dag har jag varit ledig. Mamma och hennes man kom förbi. De kom för att de tyckte att jag skulle köpa lotter av dem där behållningen går till RIA. Ja, det gjorde jag gärna. Jag hade faktiskt tårta i kylen (som maken köpt) som jag kunde bjuda på. Det var ju inte så dumt. Då frestades jag inte att äta upp allt själv...

I kväll har jag sett på Sommarpratarna på TV. Märta Tikkanen nämnde i förbigående dikten Behåll dina rosor. Jag gillar den. Inte för att jag precis tänker på min man - han kommer inte så ofta med rosor (eller tårta) - dikten behöver överhuvudtaget inte handla om ens partner. Utan själva fenomenet - det kan vi väl känna igen? Det dåliga samvetet. Ett slags "överslätande". Ibland hos oss själva.
M Tikkanen skriver (jag citerar bara en del av dikten):

Behåll dina rosor

duka av bordet istället

Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället

Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället

älska mig mindre
tro på mig mer

Behåll dina rosor

Vad hjälper rosor, tårta, presenter, vackra ord när man längtar efter att någon verkligen lyssnar på en, tror på en...

Helst vill man ju ha både ock, förstås :-)