Att våga livet en gång till

Hon är född i en banvaktsstuga utanför Alingsås, yngst av sju syskon. Som ung arbetade hon i sin brors bokhandel. Vid tjugoårsåldern träffade hon mannen som kom från Norrlands inland, Arvidsjaur; blev kär, gifte sig med kungens tillstånd, och flyttade upp till Piteå, långt från familj och kompisar. Hon mötte en helt annan kultur än vad hon var van vid. Så modigt! Tre barn födde hon.

Hellre än att städa, göra storkok och baka, satt hon med sina barn och målade och ritade, klippte och klistrade. Ja, inte bara med sina egna barn, utan också med grannbarnen.

Överhuvudtaget så var hemmet (som bestod av två rum och kök, varav ett var "finrum" där man bara var vid speciella tillfällen) öppet för många; konstigt att så många kunde rymmas i det lilla köket och att det som fanns i skafferiet räckte till, trots de små omständigheterna.

Vid 38  års ålder dog hennes make, som hade skött alla räkningar och allt praktiskt i hemmet. Plötsligt stod hon ensam med barnen, med en massa frågetecken, utan utbildning och arbete.

Hennes liv förändrades drastiskt. Hon och barnen flyttade till ett annat hyreshus i en annan del av staden, började studera, från högstadiebetyg till SYO-konsulent, som det hette på den tiden.
Hon tog körkort och köpte bil. Trots det svåra växte hon som person.

Så småningom träffade hon en ny man, en änkeman med fyra barn - och vågade sitt liv ännu en gång. Hon flyttade till Boden med den yngste som fortfarande bodde hemma tillsammans med den nye mannen och hans yngsta. Livet förändrades på nytt. Många resor blev det, återigen fanns de gamla järnvägsspåren i hennes liv. Hennes far, en av hennes bröder och nu, hennes man hade alla kopplingar till järnvägen. Ett tiotal år fick de tillsammans; sedan förlorade hon honom lika hastigt som sin förste man.

Också denna gång fann hon sätt att hantera sorgen, överleva och gå vidare. Ett spår i livet var att leva för andra; ett annat var att skriva, många dikter skrev hon under några få år. Hon köpte sig en bostadsrätt mitt i centrala stan och trivdes rätt bra med sitt liv.

Men ännu en gång bestämde hon sig - ganska sent i livet - för att våga satsa på kärleken. Denne man finns nu i hennes liv och de stöttar och förgyller vardagen för varandra.

Hon hör inte till de högröstade, hon tar inte speciellt stor plats - men hon har vågat ta modiga och avgörande steg under sina hittillsvarande 80 år.
I dag är hennes födelsedag. Hon är min mamma. Jag är stolt över henne.