En fördel med att pendla är att det blir tillfälle att lyssna på radio. Jag har ofta P1 på när jag kör mellan Boden och Luleå.
I dag kom jag in i ett program där några personer blev tillfrågade om vad de skulle bjuda på för mat ifall de skulle göra en måltid till någons minne.
Dofter och smaker stannar kvar i våra minnesbilder. Jag tycker att jag märker det i ganska många samtal inför begravningsgudstjänster. Inte så sällan sammankopplar man en kär anhörig till speciella maträtter eller bakverk.
Mina tankar gick direkt till min farmor. Somrar och jultid var vi som familj ofta hos farmor och farfar i Fjällbonäs utanför Arvidsjaur. Jag minns inte att farmor gjorde Pitepalt, däremot kroppkakor med stekt fläsk och lingonsylt. Farmor bakade tunnbröd, kärnade smör och i jordkällaren fanns alltid stora flaskor med svagdricka - aldrig åt och drack jag detta någon annanstans. Det hörde helt och fullt ihop med farmor och farfar och Fjällbonäs. När jag nu tänker på detta så vattnas det i munnen - och jag hör farmors lite nasala röst...
Ute i bodan fanns det torkat renkött och torkad fisk (av gädda och mört) - det var som godis! Jag gjorde gärna ärenden dit.
Vad jag inte gillade i farmors kök var "ko-mjölken", köttsoppa med klimp och blodpalt. Farmor var ganska sträng, så det var inte så lätt att slippa undan det... det var bara att äta.
Ibland blir minnena så påtagliga och nära och ofta är det just smaker och dofter som väcker dem till liv. Men det kan vara röster, musik eller något annat också.
I dag kom jag in i ett program där några personer blev tillfrågade om vad de skulle bjuda på för mat ifall de skulle göra en måltid till någons minne.
Dofter och smaker stannar kvar i våra minnesbilder. Jag tycker att jag märker det i ganska många samtal inför begravningsgudstjänster. Inte så sällan sammankopplar man en kär anhörig till speciella maträtter eller bakverk.
Mina tankar gick direkt till min farmor. Somrar och jultid var vi som familj ofta hos farmor och farfar i Fjällbonäs utanför Arvidsjaur. Jag minns inte att farmor gjorde Pitepalt, däremot kroppkakor med stekt fläsk och lingonsylt. Farmor bakade tunnbröd, kärnade smör och i jordkällaren fanns alltid stora flaskor med svagdricka - aldrig åt och drack jag detta någon annanstans. Det hörde helt och fullt ihop med farmor och farfar och Fjällbonäs. När jag nu tänker på detta så vattnas det i munnen - och jag hör farmors lite nasala röst...
Ute i bodan fanns det torkat renkött och torkad fisk (av gädda och mört) - det var som godis! Jag gjorde gärna ärenden dit.
Vad jag inte gillade i farmors kök var "ko-mjölken", köttsoppa med klimp och blodpalt. Farmor var ganska sträng, så det var inte så lätt att slippa undan det... det var bara att äta.
Ibland blir minnena så påtagliga och nära och ofta är det just smaker och dofter som väcker dem till liv. Men det kan vara röster, musik eller något annat också.
Ibland ser mitt minne
hela din resliga kropp.
Minns ditt speciella sätt
att röra dig.
Hör din röst.
Det gör ont,
men jag överlever alltid.
Men när jag bara ser
en detalj,
några skrattrynkor,
dina fingertoppar,
ett ärr i din hud,
då dör jag.
Varenda gång dör jag
av längtan och saknad.
Men eftersom denna
dödsorsak inte räknas
som giltig
så måste jag leva
tills nästa gång
jag dör.
Beda Wallström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar