Det här inlägget blir samma krönika (fast utan foto) som idag har bllivit utlagt på Nederluleå församlings FB-sida.
Nedan är länken dit, då kan du se vad Nederluleå församling har på gång.
https://www.facebook.com/#!/nederlulea
En vissling i skogen
Det hördes en vissling i skogen. Och ännu en till. Min son Christofer och hans bästa kompis Dan var vid en bäck i närheten av Svartlå och fiskade. De reagerade båda två. Christofer tittade nyfiket upp för att se fågeln. Dan kände hur det gick en rysning genom märg och ben, och han visste: Det är en björn!
När Dan hörde visslingen kom han plötslig ihåg att han tillsammans med farfar sett ett björnide i närheten av bäcken där de var. De fick bråttom hem.
Det visade sig sedan att Dan hade rätt. Det var en björn. Dan hade växt upp i en familj och släkt där män och kvinnor i generationer jagat älg. Han hade hört många björnhistorier serveras vid köksborden. Han associerade direkt rätt när han hörde visslingen.
Christofer, som då var i 12-årsåldern, hade inte alls levt så nära naturen som hans kompis och inte hört sådana berättelser. Han hade ingen tanke på att det skulle kunna vara en björn. Men nästa gång han hörde en vissling i skogen var han uppmärksam på ett nytt sätt.
Ja, så kan det vara, vi bär olika erfarenheter och berättelser med oss och det styr mycket våra associationer och val i livet. Men det fina är att vi kan lära oss av varandra. Se med varandras ögon och höra med varandras öron.
Tänk, att vi nu har flera veckor av sommar framför oss. Grönska, fågelsång, blommor, sol, regn, vind och vatten. Låt oss hjälpa varandra att andas in allt gott, lyssna, se, vandra, vila, gräva – vi har mycket att lära av varandra, vi har införskaffat oss olika redskap och bär olika livsberättelser med oss. Vi växer och mognar som människor och kristna när vi vågar höra det vi inte har hört förut, se det vi inte har sett förut, känna det vi inte känt förut. Vi kan lära oss att bli mer uppmärksamma på vad Gud som är djurens, växternas och människornas skapare vill hälsa till oss. Hör du visslingen?
Nedan är länken dit, då kan du se vad Nederluleå församling har på gång.
https://www.facebook.com/#!/nederlulea
En vissling i skogen
Det hördes en vissling i skogen. Och ännu en till. Min son Christofer och hans bästa kompis Dan var vid en bäck i närheten av Svartlå och fiskade. De reagerade båda två. Christofer tittade nyfiket upp för att se fågeln. Dan kände hur det gick en rysning genom märg och ben, och han visste: Det är en björn!
När Dan hörde visslingen kom han plötslig ihåg att han tillsammans med farfar sett ett björnide i närheten av bäcken där de var. De fick bråttom hem.
Det visade sig sedan att Dan hade rätt. Det var en björn. Dan hade växt upp i en familj och släkt där män och kvinnor i generationer jagat älg. Han hade hört många björnhistorier serveras vid köksborden. Han associerade direkt rätt när han hörde visslingen.
Christofer, som då var i 12-årsåldern, hade inte alls levt så nära naturen som hans kompis och inte hört sådana berättelser. Han hade ingen tanke på att det skulle kunna vara en björn. Men nästa gång han hörde en vissling i skogen var han uppmärksam på ett nytt sätt.
Ja, så kan det vara, vi bär olika erfarenheter och berättelser med oss och det styr mycket våra associationer och val i livet. Men det fina är att vi kan lära oss av varandra. Se med varandras ögon och höra med varandras öron.
Tänk, att vi nu har flera veckor av sommar framför oss. Grönska, fågelsång, blommor, sol, regn, vind och vatten. Låt oss hjälpa varandra att andas in allt gott, lyssna, se, vandra, vila, gräva – vi har mycket att lära av varandra, vi har införskaffat oss olika redskap och bär olika livsberättelser med oss. Vi växer och mognar som människor och kristna när vi vågar höra det vi inte har hört förut, se det vi inte har sett förut, känna det vi inte känt förut. Vi kan lära oss att bli mer uppmärksamma på vad Gud som är djurens, växternas och människornas skapare vill hälsa till oss. Hör du visslingen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar