En vidöppen gest

Den här veckan har jag mycket; förutom möten med enskilda människor och olika samlingar, så arbetar vi med förberedelser för konfirmationslägret som börjar snart. Därför är det många teman i min begränsade lilla hjärna. Ett och annat händer också i det privata livet.
Vad kan jag göra av detta på bloggen?
Nja, jag hittar ingen röd tråd - utom att det är enormt varmt sedan flera dagar tillbaka.

Det enda som kommer upp i mitt huvud är bilden nedan, som jag tog i Långared, för drygt en vecka sedan, eller två. För mig symboliserar den något av vila och stillhet.

När det blir mycket behöver man stunder av återhämtning, tid för att hinna ifatt sig själv. Jag vill kunna vara närvarande i det jag gör och säger, då är det en förutsättning. Det är dock inte alltid så lätt att hitta igen de där stunderna, eller klara av att prioritera dem.

Eftersom jag inte har så mycket att komma med själv ikväll, så vill jag dela två av Kristina Wallbings dikter, som jag tycker är helt underbara:

HUDLÖS

De dagar jag står

som ett avbarkat träd
inför vintern

när hudlösheten
svider
vid minsta vind

Gud, skyl mig då
med dina händer
av bark

Jenny Kristina

Ingen jordaxel, men en bild över en liten del av jorden

Ca 23 grader lutande kärlek

vissa dagar rör sig livet
i en vidöppen gest
omärkligt som tårar av rörelse
som den jordaxel av kärlek
jag lutar mig mot

Jenny Kristina

Tycker mycket om orden "en vidöppen gest" och "den jordaxel av kärlek" som jag får luta mig mot.

 

Allt gott!