...i brist därpå

I dag har jag i tjänsten kört ganska mycket och därmed också lyssnat mycket på radion. Som de flesta av er vet så handlar nyheterna idag mycket om bilbränder och vandalisering i Stockholms förorter och analyser kring det. Ett ord som ständigt återkommit har varit "uppmärksamhet", att man vill med de handlingar man gör väcka uppmärksamhet. Och då har jag tänkt på Hjalmar Söderbergs välkända ord:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.

Hjalmar Söderberg

Det finns en anledning till varför man handlar som man gör, man "vill kontakt till vad pris som helst", därmed inte sagt att det är rätt tillvägagångssätt. Däremot är det rätt att lyssna till ropet om hjälp.

 Jag tycker att det här trädet ropar med sina svarta grenar

Ett annat händelseförlopp som medierna förmedlar är händelserna kring den försvunna kvinnan från Boden, hennes stympade kropp och den man som nu är "skäligen misstänkt". Mina tankar går till båda dessa unga människors familjer - så fruktansvärt smärtsamt!

Ett rop till Gud; en Gud som vi inte alltid förstår - men vem annan kan vi vända oss till?!:

Själv kan jag ej förstå

vem du är, men ändå

vill jag ropa:

Håll om mig 

tills jag ser dig, min Gud.

Dina händer bär sår,

i din närhet jag får

stilla viska:

Håll om mig

tills jag ser dig, min Gud.

Text: A-M Kaskinen 1986, P Harling 1996

Den svenska Psalmboken med tillägg nr 764 vers 2 och 3, Verbum