I springan mellan vakenhet och dröm

På väg till sängen har jag så träffande läst Tomas Tranströmers dikt Nocturne, jag citerar sista versen:

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder

och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken

på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm

försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

Tycker att det känns igenkännande.

Vad är det för ett stort brev som försöker tränga sig in?
Förgäves? Jag vill inte att det ska vara förgäves.
Vad innehåller brevet?
Och vem är det ifrån?
Kan det vara från mig själv?
Någon annan?
Eller från den dag som gått?


Varje dag har kanske ett budskap till mig, fast jag först ser det som okända bilder, klottrande tecken?

Ett stort brev försöker "tränga sig in" - ger jag det inte utrymme, vill jag inte se, ta emot?


Jag gillar Tranströmers uttryck "I springan mellan vakenhet och dröm" - ett välbekant ställe. Om man inte har världens bästa sömn är man ganska ofta där. Kanske ett tillstånd att ta vara på bättre. I natt ska jag ge det där stora brevet möjlighet att få tränga sig fram. Vågar jag öppna det?

Sov gott!