Kontrasternas dag

Ibland blir kontrasterna särskilt tydliga.
Mitt på dagen hade vi Vårlunch för 80-åringar och äldre i Porsökyrkan. Vi uppriktigt gladdes tillsammans med dem över livet. De hade krafter och hälsa att komma till kyrkan och äta gott och sjunga härliga sånger om vår och kärlek.

Ett par timmar senare sörjde vi från djupet av våra hjärtan över en ung människas död.

Så stora kan kontrasterna bli ibland. Och så ser verkligheten ut. Vi får genom kyrkan och som medmänniskor vara med och glädjas över livet och dela sorgen när livet tar slut.

Det är svårt att beskriva hur men jag känner en stor tacksamhet över att jag får vara med och dela livets både ljusa och mörka sidor tillsammans med många andra.

När livet ställs på sin spets, är det mycket annat som förlorar betydelse. I alla fall inte upplevs så angeläget och viktigt, som annars.

Det är som någon sa för någon dag sedan: Varför måste man behöva gå igenom svåra saker innan man inser vad som är viktigt i livet? Ja, det var den personen inte ensam om att tänka, det är det många som har upplevt och konstaterat genom tiderna.

Låt oss ta vara på tiden och varandra!
Livet är heligt. Människan är helig. All ära värd!
Låt oss inte spara på de uppmuntrande och kärleksfulla orden.