Ännu en dag i dessa vackra trakter av Långared och Alingsås.
Det ser så idylliskt och fridfyllt ut här i Långared. Och det är det nog också. Även om det var ett hemskt och brutalt mord av ett äldre par här för några år sedan.
Mamma och jag har gått flera långpromenader här. I går gick vi förbi min mosters gamla hus där hon bott i 60 år. Det kändes lite sorgligt att se att det var tomt. Härifrån har jag många barndomsminnen. Under min uppväxt i Piteå bodde jag bara i hyreshus. Därför var det speciellt att vara ute och leka på en stor tomt med fruktträd. Liksom att sitta på en fina verandan och fika.
Det var varmt och svettigt att promenera i går och i förrgår, men mamma var duktig att gå trots att hon inte hade sina stavar, som hon annars brukar ha. Mamma har förstås ännu många fler minnen härifrån än vad jag har. I går mötte vi på vägen en äldre kvinna på cykel, som ropade till och tvärbromsade i nedförsbacken. Hon kände igen mamma. De var barndomskompisar.
I eftermiddag har vi besökt ytterligare en kusin till mig, hennes syster mötte också upp. Enkelt och kortfattat uttryckt: Det är roligt att träffas!
Jag har helst inte pratat väder med Owe i dag, eftersom vi har haft mulet och regn härnere, medan solen har lyst i Norrbotten. Men varmt och grönt är det och gott luktar det efter regnet.
Skickat via Blogsy
Vad jag förstår så är det från Långared Gunnar Boijas fru Eva kommer. Vi har avtackat dem efter gudstjänsten i går, för nu flyttar de snart - till Allingsås!
SvaraRaderaJa, många minnen är förknippade med det stora röda huset! Jag minns hur vi hoppade i höet, lekte med kattungar och kollade på snygga killar som for förbi på mopeder...
SvaraRadera