Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 15 november 2012

Vita dagar

 Ikväll har jag äntligen plockat fram min nya almanacka för 2013. Jag har sparat på det - för jag tycker att det är lite högtidligt att börja fylla i de vita dagarna i en ny årsalmanacka. Jag vill inte bara göra det "hur som helst". Jag vill sitta ned och skriva snyggt... Jag tänder inte ljus och sätter på någon speciell musik - men det är inte så långt ifrån!
Tänk, alla dessa tomma blad, snart är de fullskrivna och nerklottrade med överstrykningar, kryss och pilar hit och dit...
Hur blir alla dessa dagar, veckor, månader...?

Jag har allt mer börjat använda almanackan i jobb-mobilen, men jag vågar inte/eller vill inte helt förlita mig på den, jag vill gärna skriva med en penna, ibland stort, ibland mini, snett, stryka under... det känns mer som en "riktig" anteckning då, än när det står prydligt med datastil... ja, ja, det är väl tramsigt av mig...
Fördelen med att skriva i mobilen är att den kan ge ljud-påminnelser, det kan, som bekant, inte den "vanliga" almanackan...

Hur som helst, så är skräcken att tappa bort almanackan!

Men vi ska kanske också vara lite mer rädda för att trampa på andras dagar och tid... som Daniel Kviberg skriver om i sin dikt Den tappade almanackan. Jag citerar en del av dikten.



 Naousa, Grekland


DEN TAPPADE ALMANACKAN

Det ligger vita dagar
strödda över vägens asfalt.
Någons almanacka
- i sina minsta beståndsdelar -
utspridd över trafikstråket.

....

Det är någon annans
jag trampar under fötterna.

Daniel Kviberg, Bokstäver, Westerbergs förlag, 1983




2 kommentarer:

  1. Jag känner litegrand som du, att det är en speciell känsla att sitta med en alldeles tom almanacka framför sej (även om man inte planerar så långt i förväg här i Grekland). Det skapar både förväntan och oro: hur ser mitt liv ut i mars eller i juni? Å ena sidan kan planering (typ att jag ska åka på en resa i mars) visa på framtidshopp, men å andra sidan ska man ju försöka leva i nuet så mycket man kan...Inte lätt alltid, kram från Naousa!

    SvaraRadera
  2. Nej, så lätt är det inte... Förmodligen behöver vi mest av allt träna oss i att vara i nuet, i alla fall här i de nordiska länderna.
    Vi får önska oss goda dagar i den nya almanackan :-)
    Kram!

    SvaraRadera