Födelsedag

Eftersom många av mina läsare också är FB-vänner, så är det ju ingen hemlighet att jag fyller år idag. Alldeles ojämnt. Dock allt för mycket! Men det kan man inte göra så mycket åt... annat än att ta vara på dagarna, så gott man kan.

Vi har ett väldans regnväder nu sedan ett par dagar tillbaka. I går kom jag på att jag skulle önska mig ett svart paraply till min födelsedag. Jag hade nämligen begravning och gravsättning i hällande regn. Jag brukar sällan använda paraply, men slängde ändå in ett paraply i bilen innan jag åkte hemifrån på morgonen. När jag klev ur bilen på kyrkogården med paraplyet i handen, så såg jag hur alla andra hade svarta, gråa och diskreta paraplyer. Då insåg jag, att jag inte kunde komma med mitt paraply, vinrött och trasigt - jag la in det i bilen igen.

Som tur var fanns det gentlemän som erbjöd mig plats under sina paraplyer. Men i morse fick jag ett eget svart snyggt och diskret paraply! Det har jag fått inviga idag.

En psalm i Svenska Psalmboken, som ibland sjungs på begravningar, är faktiskt också en fin födelsedagspsalm, tycker jag:

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,

som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.

Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.

Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort

och inte ens en sparv till marken faller ner,

om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.

Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.

Som luften sluter om varenda dal och höjd,

som vattnet fyller ut de stora havens djup:

Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, vart än jag går.

För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.

Text: J.A. Hellström 1975, Psalm nr 798 v 1-3 i Den svenska Psalmboken med tillägg, Verbum.