Att packa upp

I går packade jag upp alla våra små och stora väskor från vår resa, tvättade, hängde och la tillbaka saker på sina rätta platser... Nej, riktigt så ordentlig var jag inte! Det finns en del kvar som inte är upp-packat och det ligger lite små högar här och där, som jag inte orkat lägga där de ska vara... Hur som helst så är det ganska tråkigt att packa upp - om man inte har något speciellt med sig hem som man längtar efter att pröva, testa...

När man packar upp, så kan man bli påmind om olika händelser, som blev jätte-bra, överraskande eller en besvikelse. Ofta ser man att det var onödigt mycket man hade med sig, i alla fall är det så för mig. Det är en hel del i packningen som inte blev använt. Kanske något man saknat.

I dag har jag jobbat. Det är märkligt hur det är; det kan ta flera dagar innan man kan koppla av från jobbet och "landa" i sin semesterledighet. Men det tar bara några timmar på jobbet efter ledigheten och så känns det som om man jobbat hur länge som helst... det gäller bara att komma ihåg alla koder.

ATT PACKA

Jag tycker inte om att packa, Herre,

fast jag kan betrakta  mig själv som expert

efter att ha rest i hela mitt liv.

Svåraste frågan: vad ska man ta med

utan att man vet alla tänkbara faktorer?

Väderprognosen - mycket viktigt!

Eventuella uppdrag - bäst att vara beredd.

Alternativa resvägar - om det skulle bli strejk.

Extra kontanter - som man oftast behöver.

Men ännu värre än att packa för en resa

är att packa upp efter hemkomsten.

Allting är tilltufsat, skrynkligt och solkigt.

Varför har vi inte engångsbagage

precis som vi har engångsserviser för utflykter?

Tänk er att köpa ett söndagsset semesterkläder

i passande storlek

och bara kasta det i sophinken när man reser hem,

tomhänt men lätt om hjärtat.

Mina tankar går till den sista packningen

som gäller en resa utan återvändo.

Eller rör det sig snarare om att packa upp?

Att göra sig av med felslagna förhoppningar, halvsmidda planer,

tröttsamma motgångar och små förtretligheter,

och lägga locket på till asken med groll.

Bort med alltsammans, jag är färdig med det...

Så vänder jag mitt ansiskte mot ljuset,

lyfter mitt hjärta mot Dig i en slutlig överlåtelse

och passerar tomhänt förhänget

in i de eviga sfärer där Du väntar,

min Frälsare, min Herre och Konung.

Flora Larsson, Vänd mot Dig Herre, Interskrift, 1979