Bevara ditt hjärta

I anknytning till förra inlägget om hur våra kroppar och möjligheter kan brytas ner - men hur det ändå - när det finns livsvilja - finns meningsfulla sätt att kunna uttrycka sig in till det sista. Så tänker jag i dag på dem som genom straff, förbud och förtryck blir fråntagna möjligheten att kommunicera, berätta, förmedla... men hur det faktiskt finns liv och kraft som inte går att förbjuda eller stoppa! Det finns livsberättelser om hur människor har överlevt koncentrationsläger och annan form av förnedring, genom att skydda och bevara något inom sig - det som ingen annan kan komma åt. Det är egentligen väldigt viktigt för oss alla.

Nu kommer jag att tänka på en bibelvers från Ordspråksboken, som säger just det: Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. Ords. kap 4:23. I den gamla översättningen stod det (om jag minns rätt): Framför allt bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

 Ett foto från Folkhögskolan i Älvsbyn i april

Det finns en dikt som jag tänkte på också. Den ger hopp. Det finns ett liv som är starkare än allt det här yttre!

De har tagit allt ifrån mig

pennorna

blyertsarna

bläcket

därför att de inte vill

att jag ska skriva

och de har satt mig

i den här straffcellen

men inte ens på så vis har de kvävt mitt uppror.

De har tagit allt ifrån mig

- eller nästan allt -

Jag har ännu mitt leende kvar

den stolta känslan

att vara fri

och en ständigt blommande trädgård

i min själ.

De har tagit allt ifrån mig

pennorna

blyertsarna

men jag har kvar livets bläck

- mitt eget blod -

och med det diktar jag ännu.

Dikt av Armando Valladares ur Där allt hopp var ute, Forum

Översättning: Gunnar Gällmo