Den här texten i Barnens stora bönbok, tänker jag på ganska ofta. Jag känner igen mig i den här pojken... och kommentarerna av andra känner jag också igen... Däremot är jag inte speciellt bra på att meka med cyklar, men det finns ju annat som jag kan, som jag tycker är lätt som en plätt...
Jag är inte så bra på att klättra. Inte kan jag simma heller.
- Det är bara att träna, säger mamma, och jag tränar och tränar.
- Du måste slappna av, var inte rädd, säger pappa.
Lätt för honom att säga, han kan ju simma.
När jag klättrar kommer jag upp i trädet, men inte ner.
- Det är ju samma väg, säger min kompis.
Det vet jag väl, men jag törs inte titta ner så jag ser inte vart jag ska sätta fötterna. Pappa har fått hämta ner mig flera gånger.
- Klättra inte upp om du inte klarar av att ta dig ner, säger han.
Hur ska jag veta det, om jag inte provar?
Jag önskar jag var modigare.
- Du får väl undvika att bli sotare, snöskottare eller brandman, skojar pappa, då slipper du klättra.
- Var inte ledsen, säger mamma. Det finns alltid saker som är svåra att lära sig, en del saker klarar man av, andra saker inte, men pröva ska man alltid.
- Jag kan inte baka, säger hon, mina bullar blir inte lika goda som pappas, hur jag än tränar. Pappa kan inte stava så bra, men han skriver i alla fall och så får vi andra hjälpa honom så att det blir bra. Ge inte upp, om du vill något riktigt mycket så orkar du träna mer och då går det som är svårt lättare och lättare.
Jag vet att hon har rätt, men jag skulle vilja kunna nu. Men nu måste jag skynda mig ut. Min kompis behöver hjälp att laga sin cykel. Växlarna krånglar hela tiden. Jag vet precis hur man skall göra. Han fattar ingenting. Det är konstigt, tycker jag. Det är ju lätt som en plätt.
Ur Barnens stora bönbok, Text och urval: Eva-Stina Sjöberg, Libris, 2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar