Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 3 juli 2011

Boden Alive

Fortsättning från igår...

Staffan Hellstrand. Foto: O.R.


Vid midnatt var vi och lyssnade på Staffan Hellstrand. Han berättade att han var glad för att få vara i Boden och spela just det här dygnet; hans mamma föddes 2 juli 1930 i Boden.

Vilka texter! Yrkesskadad som jag är, så tyckte jag mig höra sånger som skulle passa på både begravningar, vigslar och dop.

När S Hellstrands yngste (?) son föddes skrev han Du går aldrig ensam:

.....
Du går aldrig ensam
Du finns i mina händer
Du går aldrig ensam
Fast jag glömmer dig och vänder
för mitt hjärta finns i ditt
fastän ditt är mera fritt
Du går aldrig nsam
du faller aldrig själv
......

Foto: O.R.

En sång, som Hellstrand sjöng i kväll, Fanfar, hörde jag honom sjunga på en kristen konferens för rätt många år sedan nu. Han tyckte att den passade där, sa han. Jag blev tagen av texten och jag minns att jag tänkte: Å, om vi som bekänner oss som kristna verkligen kunde beskrivas, uppfattas så här...

Det här är en sång, om en blomma
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som inte jagar guldet och äran.
Dom som ser lyckan i det dom har nära.
Dom som kan leva en dag i sänder
utan oljade tungor och blodiga händer.
Dom som inte alltid letar efter spänningen i natten.
Dom som kan leva på luft och vatten.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.

Det här är en sång, om en blomma
till dom som inte är dom tomma.
Dom som aldrig patrullerar gamla stan
eller snortar i sig drömmar runt Karlaplan.
Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera.
Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera.
Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.

Det här är en sång, en blomma.
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som kan bygga och bygga och bygga
och resa sig med solen och känna sig trygga.
Som inte schackrar och dealar i en blåfrusen  ström.
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn.
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet.
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.

Foto: O.R.

Som extra nummer sjöng Hellstrand Lilla Fågel Blå till allas stora förtjusning.


1 kommentar: