Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 20 juli 2011

Ett svårt beslut


Semestern börjar gå mot sitt slut. I dag om en vecka är jag i tjänst igen - vart tar tiden vägen? Men än är den inte slut! Vi har en spännande vecka framför oss! Både av sorg och glädje...
De sista dagarna har vi pysslat på här hemma; i garaget, ute och inne...


Blivande blåbärssylt (fjolårets bär)

Härom dagen köpte vi en låda med plantor, det var utförsäljning; så mycket man rymde i en låda för 160 kr. Owe har alltid varit bra på att packa, så vi fick ihop många växter...


Som jag sedan placerat ut på olika platser på tomten och i uterummet.


Medan vi har hållit på med våra sysslor så har vi tänkt på och planerat inför den här veckan. I går tog vi ett svårt beslut. Egentligen hade vi redan tagit beslutet, men frågan var när det skulle ske. Det gäller vår gamla schäfertik, som varit med oss dag och natt i drygt 12 1/2 år. En trogen vän, vall- och vakthund. När ska man fatta beslutet att hon inte ska leva längre?! Var går gränsen? Jätte-svårt!! Vi hade bestämt oss sedan ganska länge, men det var så svårt att ringa det där avgörande samtalet; boka tid för avlivning av hund. Hon har ont i sin kropp, orkar inte gå mer än ett par kvarter, hör mycket illa och är väldigt trött. Hon lever inte längre det liv hon älskat. I morgon kl 12 blir det.
I dag har hon varit på en nostalgi-tripp till hjortronskogen med husse, där hon varit många gånger förr. Hon var glad att komma dit, men orkade inte så mycket.

Foto: Owe Ryås

Det som däremot gläder oss och som vi verkligen ser mycket fram emot, är besök av min kusin och hennes man, som annars är bosatta i Grekland. Det har våra tankar och samtal också uppehållit sig vid... Tänk så märkligt det är, jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen, att både glädje, förväntan och sorg och vemod kan pågå samtidigt. Det är så livet är...

3 kommentarer:

  1. Jag skrev till dig och sen släcktes datorn ner så det försvann kanske. Jag vet och förstår hur svårt stunden i morgon kan vara. Tänker på er! Kram Ingela

    SvaraRadera
  2. Å, Birgitta och Owe! Jag vill tro på en Gud som låter Franciskus själv ska möta er trogna vän imorgon. Vi tänker på er alla tre,

    Kram Susanne

    SvaraRadera