I den skrivgrupp som jag är med i, hade vi senast temat Tecken. Jag utgick från skrivtecken i min text. Här är den:
Skrivtecken på en stor sten i Hässelby
Punkt och Ny mening
Inklämd i en parentes hade hon levt sitt liv, inte riktigt räknats med. Hon hade alltid talat med små bokstäver. Hennes stil var tunn och enkel. Nu var det dags att stryka ett streck över det som varit. Börja ett nytt stycke liv ... Ny mening - och stor bokstav.
En trygghet var raderna. Rad efter rad kunde hon följa dem. Inga större överraskningar. Radavståndet var precis lagom för hennes steg.
Aldrig skulle hon bli de stora rubrikernas kvinna; nej, hon hörde mer hemma bland de finstilta. Inte alla brydde sig om henne, men några uppskattade henne särskilt. Ibland på nätterna drömde hon om feta kursiva tecken, de väckte både skräck och längtan. Hon försökte förstå ... frågetecknen var många. Hade de med hennes framtid att göra...?
På dagtid gladdes hon över insikten att efter varje punkt kommer en ny mening. Men alltid - efter ett mellanrum. Hon hade en speciell kärlek till mellanrummen. Efter alla år i skygghet, var det skönt att pausa en stund i de små rummen, innan vandringen fortsatte. Rad efter rad. Sida efter sida. Tills sista tecknet skulle skrivas.
(I mitt förra inlägg har jag skrivit lite om hur jag tänkt kring texten. Men det är inget du behöver läsa. Det är egentligen roligare om du tänker och lägger in din egen tolkning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar