I dag den 5 maj uppmanas vi av Hjärnkoll att prata 5 minuter om psykisk ohälsa bland vänner, arbetskamrater, på bussen - på något sätt, någonstans. Se länken nedan. Det viktiga är att vi pratar om psykisk ohälsa. Man behöver inte vara expert på ämnet. Alla har vi någon form av erfarenhet.
http://www.nsph.se/hjarnkoll/5-min-5-maj/
Utan att tänka på att det var den 5 maj, så pratade jag och några vänner idag just om psykisk ohälsa, hur vanligt det är, hur nära det finns omkring oss - och i oss. Och hur väldigt olika det kan se ut. Vi funderade på hur det kommer sig att det är såå många som mår dåligt... är det samhälls-andan? Är det alla dessa mängder av intryck som vi matas med hela tiden? Stressen? Kraven? ....
Läs gärna här om Hjärnkoll och om att slå hål på myterna om psykisk ohälsa
I den skrivargrupp som jag träffar då och då hade vi senast som tema "Tecken". Jag tänkte i första hand på "skrivtecken" när jag skrev min text. Första meningen i mitt kåseri, eller vad man ska kalla det för är: "Inklämd i en parentes hade hon levt sitt liv, inte riktigt räknats med..." Jag tror att många människor lever i en slags parentes, och att alla kan vara med om det periodvis i livet av olika anledningar. Man finns med i livet och samhället, men inte riktigt "på riktigt" därför att man räknas för annorlunda, därför att man inte orkar, inte får utrymme, inte kan de sociala koderna osv. osv. Jag tänker mig ett liv i parentes som trångt och begränsat. Inklämd mellan två låsta bommar.
Ibland kan det vara så att vi behöver och vill leva i en parentes en tid. Till vila, till att få avstånd, få perspektiv, få skydd... Om och när det är dags att bryta loss parentesen, måste det finnas stöd och hjälp; "rader" att följa, som jag skriver om i min berättelse. Någonting att hålla sig efter. En trygghet. Något igenkännande.
Jag tror mycket på "mellanrum" i tillvaron. Stunder och platser att vila, hämta ny kraft, ny insikt eller bara ha roligt, koppla av... Min övertygelse är att mellanrum befrämjar psykisk hälsa. Det har för mig bl.a. med återhämtning, andning, luft, fantasi och tystnad att göra. Vilka mellanrum behöver du?
Ibland måste vi sätta punkt. Ja, det är livsnödvändigt. Men det behöver inte betyda att det är slut. Efter punkt kommer ofta en ny mening eller ett nytt stycke. Det är ju spännande... det kan innebära nya möjligheter, nya upptäckter, nya kontakter....
Jag tror att jag sätter punkt här. Själva texten som jag refererat till "Punkt och Ny mening" skriver jag i mitt nästa inlägg.
#5min5maj
https://www.facebook.com/hashtag/5min5maj?source=feed_text&story_id=882189405161412
http://www.nsph.se/hjarnkoll/5-min-5-maj/
Utan att tänka på att det var den 5 maj, så pratade jag och några vänner idag just om psykisk ohälsa, hur vanligt det är, hur nära det finns omkring oss - och i oss. Och hur väldigt olika det kan se ut. Vi funderade på hur det kommer sig att det är såå många som mår dåligt... är det samhälls-andan? Är det alla dessa mängder av intryck som vi matas med hela tiden? Stressen? Kraven? ....
Läs gärna här om Hjärnkoll och om att slå hål på myterna om psykisk ohälsa
I den skrivargrupp som jag träffar då och då hade vi senast som tema "Tecken". Jag tänkte i första hand på "skrivtecken" när jag skrev min text. Första meningen i mitt kåseri, eller vad man ska kalla det för är: "Inklämd i en parentes hade hon levt sitt liv, inte riktigt räknats med..." Jag tror att många människor lever i en slags parentes, och att alla kan vara med om det periodvis i livet av olika anledningar. Man finns med i livet och samhället, men inte riktigt "på riktigt" därför att man räknas för annorlunda, därför att man inte orkar, inte får utrymme, inte kan de sociala koderna osv. osv. Jag tänker mig ett liv i parentes som trångt och begränsat. Inklämd mellan två låsta bommar.
Ibland kan det vara så att vi behöver och vill leva i en parentes en tid. Till vila, till att få avstånd, få perspektiv, få skydd... Om och när det är dags att bryta loss parentesen, måste det finnas stöd och hjälp; "rader" att följa, som jag skriver om i min berättelse. Någonting att hålla sig efter. En trygghet. Något igenkännande.
Jag tror mycket på "mellanrum" i tillvaron. Stunder och platser att vila, hämta ny kraft, ny insikt eller bara ha roligt, koppla av... Min övertygelse är att mellanrum befrämjar psykisk hälsa. Det har för mig bl.a. med återhämtning, andning, luft, fantasi och tystnad att göra. Vilka mellanrum behöver du?
Ibland måste vi sätta punkt. Ja, det är livsnödvändigt. Men det behöver inte betyda att det är slut. Efter punkt kommer ofta en ny mening eller ett nytt stycke. Det är ju spännande... det kan innebära nya möjligheter, nya upptäckter, nya kontakter....
Jag tror att jag sätter punkt här. Själva texten som jag refererat till "Punkt och Ny mening" skriver jag i mitt nästa inlägg.
#5min5maj
https://www.facebook.com/hashtag/5min5maj?source=feed_text&story_id=882189405161412
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar