Jag hade börjat hoppas - jag brukar inte göra mig på foton. Tänkte att det kanske inte skulle synas att det var jag. Men nix!
Det vita kuvertet från Rikspolisstyrelsen var t.o.m. adresserat till mig, trodde att det skulle vara till maken...
Hastighetsöverträdelse.
Under polisens förundersökning har det framkommit att det var du som körde fordonet vid den aktuella tidpunkten. Du underrättas därför om att du är skäligen misstänkt för hastighetsöverträdelse.
(Bilen står på maken)
Och så var det ett foto på mig i bilen - med prästkrage! Usch vilken dålig reklam! Och min körkortsbild. Även om jag är några år yngre på på körkortsbilden så gick det inte att ta miste på att det var jag på båda fotona.
Ja, det är bara att erkänna! Så tråkigt! Så onödigt! Jag hade inte speciellt bråttom, jag var på väg hem efter min sista gudstjänst före semestern. Det var söndag kväll kl 19.10 och jag minns att det var väldigt lite trafik. Men det var inte därför jag körde för fort - jag var helt enkelt i andra tankar... Jag bär alltid så många intryck med mig när jag åker hem från jobbet. Men det är ingen ursäkt. Man ska vara uppmärksam och laglydig ändå.
Om du erkänner hastighetsöverträdelsen ber vi dig kryssa i rutan för erkännande samt skriva under handlingen.
Ja det ska jag göra. Jag ångrar mig - verkligen! - och erkänner mitt brott! Förlåt!
Den här biktstolen är från S:t Istvans Basilika (kyrka) i Budapest. Går man till bikt så har prästen tystnadsplikt. Det är en trygghet och en befrielse att få avlägga sig sådant som tynger ens inre. Jag tror att många av oss skulle behöva ta del av denna möjlighet oftare. Bikt kan praktiseras i enklare former än i en biktstol. I samtalsform och bön och Guds löfte om förlåtelse.
I det här fallet går jag inte till bikt och jag begär inte tystnadsplikt, utan jag erkänner för er alla som läser bloggen att jag (uppriktigt) ångrar mig och ska försöka göra bättring. Dvs försöka vara mer koncentrerad när jag kör och inte låta tankarna fara iväg med mig (istället för jag med bilen).
Min egen personliga tröst är att det är första gången som jag har åkt fast för fortkörning (kört för fort har jag gjort förut, så det är väl inte mer än rätt!)
En broschyr följde med underrättelsen. Där stod det bl.a. Vi är inte ute efter att sätta dit fortkörare. Vi är ute efter att rädda liv. Ja, det är verkligen en viktig uppgift!
Vidare står det att genom hastighetskamerorna så har antalet dödsolyckor minskat med 30 procent på de vägar kamerorna finns. Systemet räddar varje år livet på fler än 20 personer.
Om alla höll hastighetsbegränsningarna skulle vi rädda fler än 100 liv per år, enligt broschyren.
Jag är glad för att det inte var något värre som hände än att jag får böter - även om jag kunde ha gjort något roligare för pengarna...
Ja, lite läskigt var det säkert att få brev från Rikspolisstyrelsen...det kan jag förstå. Och inte är det kul att få böter - mest för att man som du säger kunde ha gjort något roligare för pengarna! Men visst är det viktigt att försöka hålla hastighetsgränserna (själv överträder jag dem också titt som tätt, i alla fall lite grand, det måste erkännas). Här i Grekland borde trafikpolisen vara flitigare, här finns mycket att "ordna" på vägarna.
SvaraRaderaJa det känns lite konstigt att få post från Rikspolisstyrelsen - men jag var inte helt oförberedd. Det hade varit ännu mycket värre om jag hade förlorat körkortet!! Hur skulle det gå med mitt jobb där jag är så beroende av bilen... En läxa blev det!
SvaraRadera