Om du hade varit här...

Efter ett tips av en kollega läste jag i morse en artikel i Expressen om Anders Breivik som berörde mig mycket. Egentligen handlade den inte i första hand om Breivik utan om Gud var i Norge den där långa och hemska fredagen den 22 juli förra året. Var Gud där eller inte?
I slutet av artikeln ställs också frågan om det är möjligt att förlåta Breivik.
Här är länken till artikeln i Expressen
Det är Per Arne Dahl, präst i Norges storting och Oslo domkyrka som har skrivit artikeln. Översatt av Stefan Lindgren.

Jag tycker att artikeln ger många tankar - som jag inte är färdig med än... men jag vill dela något av det som står och vad jag själv tänker...

Dahl berättar att när han kom till domkyrkan söndagen efter massakern så såg han bland blommorna ett meddelande skrivet av ett barn: "Mamma och jag bad till Gud ikväll. Vi grät och var rädda. Vi frågade Gud hur detta kunde hända? Men Gud bara grät, så vi kunde inte höra vad han sade."

Ja, det tror jag också. Gud grät över de 77 omkomna, skadade, sörjande, rädda...

När systrarna Marta och Marias bror Lasaros dog, så sa Marta förtvivlat och - som jag uppfattar det - anklagande till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött" (Johannes evangelium kap 11).

Var Gud där 22 juli eller var han det inte? frågar Dahl i sin artikel.
Min hela-kroppen-spontana-svar är: Gud var där - för jag tänker att Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Men i samma andetag vill jag ta tillbaka det; för om Gud var där, varför fick det då hända??!

Jag har absolut inget svar på varför det fick hända. Det gör bara ont...
Ändå kan jag inte låta bli att tänka att Gud var med var och en som dog, ingen dog ensam och övergiven. Gud var med dem som sprang i skräck och med hjärtat i halsgropen, dem som snavade, ramlade, som gömde sig, som slängde sig i vattnet.... som trodde att deras sista stund var kommen... de som såg det som ingen vill se... med dem som fick de värsta besked man kan få...
Det vill jag tro. Jag vill tro på en Gud som är med i lidande och smärta och död...

Jag tror också på den nattsvarta förtvivlan... skräcken... även om Gud är med...

Läs artikeln.Vad tänker du?


I artikeln hänvisas till Ylva Eggehorns dikt "Ingen annan gud har sår" eller som den egentligen heter "No other god has wounds" - den finns på min blogg här är länken - rulla nedåt till den 22:a april