När det inte blir som vi har tänkt oss

Kursen i Stockholm som jag skulle ha åkt på i helgen blev inställd! Så snopet! Och tråkigt.
Förhoppningarna står nu till hösten istället...
Faktum är att det kanske blir bättre på flera sätt.
Så kan det bli.

Livet kan bli förändrat på ett mycket djupare och svårare sätt än att en kurs blir inställd. Även vid sådana tillfällen kan faktiskt något nytt och gott komma av det. Jag tror absolut inte att det sker automatiskt. Och inte att det bara blir bättre allting. Oftast går det hand i hand, tänker jag; det svåra oväntade (sorg, saknad, rädsla, förluster...) och det nya och goda (nya perspektiv på livet, nya eller nygamla relationer...) som blivit följden av det oväntade. Mycket hänger på hur vi blir bemötta och orkar förhålla oss till det som hänt.

Jag tycker mycket om Ylva Eggehorn, som ni som följer min blogg, redan upptäckt. En sådan dikt som jag ofta tänker på har rubriken När livet inte blir som vi har tänkt oss (1980). Den finns också som psalm i Svenska Psalmboken nr 779. Läs den gärna.

Jag tycker att dikten visar på en realism; att trots allt vi är med om, stort och smått, besvikelser och misstag, så går vi på nitar gång på gång. Vi blir lurade minst en gång till. Ja, sådant är livet. Man skulle önska att man lärde sig mer av misstag och besvikelser... men har vi en tillit i livet, en trygghet, så klarar vi mer än vi tror. Tilliten till Gud är större än all makt och ondska vill. Vi får förtrösta på det.