Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 11 juni 2011

När alla andra källor sinat

En pingst under 80-talet hittade jag texten nedan i tidningen Trots Allt (fast då kanske den hette Nytt Liv?) Vi bodde i ett stort och grått bostadsområde i Jordbro, Haninge kommun. Texten gick rakt in i mig och berörde mig starkt. Förutom att jag tänkte på mig själv och mitt vardagsliv, så tänkte jag på människorna i detta område som kämpade och slet med sina jobb (eller för att få ett ), med sina barn och sina olika relationer osv. Texten har allt sedan dess alltid funnits i bakhuvudet när jag under årens lopp förberett predikan till Pingstdagen.

Målning av Amalia Shtern. Foto: B.R.

...man talar om den helige Ande
och den helige Ande kan nog vara bra för dem
som planerar semester och har sytt nya vårkläder.
Men för oss andra, som tycker att den helige Ande
mest uttrycker sig i kyrklig show-biz...

Vi som går vardagens vägar, som cyklar i snöblask...
och som trampar allt längre ner i sen länge utslitna sulor ... 
vem vill tro, och vem kan tro på den helige Ande?

Men livslust, kanske
när alla andra källor sinat.
...
Vi som inte ber om under, 
som inte har livshotande sjukdom
eller en far som slog oss.
Vi som går vardagens vägar,
och som är glada om vi klarar oss hyfsat igenom.

Den helige Ande... men jag undrar: 
var ska man få livslust ifrån?
När dagarna rinner förbi, men man inte lever.
Alltmer maskinlik tar man sig igenom som genom en vinter,
ständigt iklädd tjocka vantar.
Ingenting når in.

När alla andra källor har sinat, när vi förtvivlade
vänder oss om, vänder oss runt: var ska vi få lusten ifrån?

Här där jag bor
springer barn med tomma ögon, de springer snabbt
och säger aldrig hej.
Här där jag bor, med utsikt mot långtradarna och en lind
som Bostadsbolaget har styckat
har jag aldrig hört någon tala i tungor.

Men...
På gatan där jag bor
granne med en döv farbror och ett parkaringsdäck,
på gatan där jag bor
där bor en koltrast.

Varje år i februari
högst upp i den stympade linden
sjunger han, klockan tre på natten,

då vaknar jag, och tänker på den helige Ande.
Snö faller, Sverige väntar
och jag vet inte hur många som vaknat
men jag känner, att till och med den tunga natten
andas lättare.

Linden längtar nya löv, uppåt mot det ännu svarta...

Något förkortad text av Inger Alestig. Jag har nyligen hittat samma text i boken Andrum En bok om längtan, livsmod och tro, Cordia, 2001 (8:e upplagan).

Jag önskar oss alla en pingsthelg med livslust!




2 kommentarer:

  1. Så fint uttryckt! Den Helige Ande låter så pretentiöst har jag också alltid tyckt.Men livslust i det vardagsgråa kan jag köpa. Kram syster I

    SvaraRadera