Gud väver

I dag när jag kollade min post i facket på jobbet (i Petrigården), så hade någon lagt denna fina dikt i mitt fack.

Foto: B.R.

Gud väver

Gud gråter.

Den skapelsens sköna gobeläng

som hon vävde med en sådan glädje

är stympad, sönderriven,

förvandlad till trasor

dess skönhet sliten itu med våld.

Gud gråter.

Men se!

Hon samlar ihop trasorna

för att väva något nytt.

Hon samlar

det hårda slitets trasor

försöken att försvara

initiativen för fred

protesterna mot orättvisor

allt det som tycks

smått och svagt

ord och handlingar givna

som offer

i hopp

i tro,

i kärlek.

Och se!

Hon väver dem tillsammans

med jublets gyllene trådar

till en ny gobeläng

en skapelse rikare, vackrare

än den gamla!

Gud väver

tålmodigt, uthålligt

med ett leende

som skimrar likt en regnbåge

över hennes ansikte, randat av tårar.

Och hon inbjuder oss

inte bara att fortsätta

att ge henne

vårt arbetes

och vårt lidandets trasor.

Utan ännu mer -

att sätta oss intill Henne

vid Jublets vävstol

och väva

tillsammans med Henne

den Nya Skapelsens Gobeläng.

Av M Rienstra. Övers. Margareta Johansson

Foto: B.R.

TACK för dikten!