Tänkte igår rätt mycket på det där med traditioner... Vad traditioner betyder. Tycker inte själv att jag är så traditionsbunden - men kanske är jag det mer än vad jag tror...
Vad är det som behövs för att det ska kännas att det är midsommar?
För mig/oss har midsomrarna sett lite olika ut. De bästa har ofta varit de gånger vi inte haft så mycket planerat och därför inte heller haft så stora förväntningar. En midsommar som vi tänker tillbaka på och minns med glädje, var när vi hade varit gifta ett år och vi var hos mina svärföräldrar i Kolbäck - vi skulle flytta till Ångermanland (Helgum) till hösten. Owe lutade av gamla möbler och jag var hos en granne till svärföräldrarna och vävde mattor. Vi gjorde båda det vi tyckte var roligt och det blev något fint och bra av det vi gjorde.
I år hade vi inte heller så stora midsommar-ambitioner, inga storstädningar eller storbak.
Vi gick tillsammans med dottern som är hemma nu, till Norrigården och åt god mat där. Norrigården ligger i ett fint område med gammal bebyggelse (ditflyttad) där finns bl.à. en gammal bagarstuga. Restaurangen Norrigården har en mycket fin inredning i gammal stil och god mat. Utanför pågick midsommarfirande runt midsommarstången.
"Små grodorna, små grodorna..." och många andra ringdanser sjöngs och dansades runt midsommarstången. Det var mycket folk där - trots att det regnade ute. Tänkte då på detta med traditioner - det var säkert ett "måste" för en del för att det skulle "kännas" att det var midsommar. Och visst ger det en viss känsla från både barn- och ungdomstid och från tiden när barnen var små...
Något icke traditionellt såg vi när vi lämnade området. Stickade "strumpor"/"benvärmare" runt trädstammarna. Vet ingenting om det, vem som gjort det och vad det stod för. Men det var lite roligt och dekorativt.
Sedan åkte vi till stugan och röjde där, sov i soffan och åt traditionell jordgubbstårta.
En ganska bra midsommarafton. I dag, midsommardagen, har vi bara varit hemma och grejat på lite både ute och inne. När solen har varit framme har vi passat på att vara ute.
Vad är det som behövs för att det ska kännas att det är midsommar?
För mig/oss har midsomrarna sett lite olika ut. De bästa har ofta varit de gånger vi inte haft så mycket planerat och därför inte heller haft så stora förväntningar. En midsommar som vi tänker tillbaka på och minns med glädje, var när vi hade varit gifta ett år och vi var hos mina svärföräldrar i Kolbäck - vi skulle flytta till Ångermanland (Helgum) till hösten. Owe lutade av gamla möbler och jag var hos en granne till svärföräldrarna och vävde mattor. Vi gjorde båda det vi tyckte var roligt och det blev något fint och bra av det vi gjorde.
Norrigården, Boden. Foto: B.R.
I år hade vi inte heller så stora midsommar-ambitioner, inga storstädningar eller storbak.
Vi gick tillsammans med dottern som är hemma nu, till Norrigården och åt god mat där. Norrigården ligger i ett fint område med gammal bebyggelse (ditflyttad) där finns bl.à. en gammal bagarstuga. Restaurangen Norrigården har en mycket fin inredning i gammal stil och god mat. Utanför pågick midsommarfirande runt midsommarstången.
Foto: B.R.
"Små grodorna, små grodorna..." och många andra ringdanser sjöngs och dansades runt midsommarstången. Det var mycket folk där - trots att det regnade ute. Tänkte då på detta med traditioner - det var säkert ett "måste" för en del för att det skulle "kännas" att det var midsommar. Och visst ger det en viss känsla från både barn- och ungdomstid och från tiden när barnen var små...
Norrigården med Överluleå kyrka i bakgrunden. Foto: B.R.
Något icke traditionellt såg vi när vi lämnade området. Stickade "strumpor"/"benvärmare" runt trädstammarna. Vet ingenting om det, vem som gjort det och vad det stod för. Men det var lite roligt och dekorativt.
Sedan åkte vi till stugan och röjde där, sov i soffan och åt traditionell jordgubbstårta.
En ganska bra midsommarafton. I dag, midsommardagen, har vi bara varit hemma och grejat på lite både ute och inne. När solen har varit framme har vi passat på att vara ute.
Anonym sa...Traditionsburen eller traditionsbunden. Smaka på nyansen mellan de här två orden. Jag är gärna traditionsburen, men jag vill undvika att vara traditionsbunden.
SvaraRaderaTraditionen är ju den summa av andliga skatter som mina föräldrar och mina andliga bröder och systrar har lämnat över till mig: berättelser, riter, ordspråk, sånger, böner, kristen tro.
Hälsningar
Leif Nordenstorm
Tack Leif, för att du uppmärksammade mig på skillnaden mellan traditionsburen och traditionsbunden!
SvaraRaderaJa, det är verkligen så olika vad traditionerna kan göra med oss. Bära eller binda. Kanske det inte gäller bara traditionerna. Funderar på sånt som "relationsbunden" och "relationsburen" t ex.
SvaraRaderaJag vill vara buren!
Febe Westling
Ja, Febe, man kan verkligen fortsätta att fundera kring detta att vara bunden eller buren - det finns nog många områden... och det kan kanske också växla från tid till tid, ibland är man mer bunden än buren och tvärtom...
SvaraRadera