VID BRISTNINGSGRÄNSEN
du möter honom där
vid bristningsgränsen
när dina fötter vägrat och din tanke stannat
ändå har han gått där hela tiden
i sand och svett och salt
och ökentorka
och gråtit dina egna heta tårar
när vattenkrukan föll ur dina händer
och det som var din räddning
gick till spillo
Han stannar där
vid bristningsgränsen
och fångar upp dej när du sjunker
ner i sanden
förundrad ser du hur
bland smuts och skärvor
en källa springer fram med
självklart vatten
och du får dricka tills din törst är stillad
då böjer Han sej ner och
tvättar dina fötter
Eva Magnusson, Låt livet blomma, Libris, 1984
Foto: B.R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar