Mitt i världens oroligheter

Mitt i världens oroligheter, så händer våra egna personliga katastrofer - och glädjeämnen.
För min egen del så har min tjänst i Nederluleå församling förändrats i dagarna; från att ha varit sjukhuspräst på Sunderby sjukhus till distriktspräst  i Porsökyrkan. Tanken var att jag och min kollega bara skulle byta tjänst i tre månader - nu blir det tillsvidare tjänster istället, efter förfrågan från våra chefer och våra ja. Det känns spännande och roligt. Jag är oerhört glad och tacksam att jag har fått den här chansen. Samtidigt så är det naturligtvis inte så enkelt att lämna Sjukhuskyrkan - den har ju funnits i mitt liv sedan 1991 - även om jag inte hela tiden har haft tjänst där - men det tänket, inriktningen och intresset har jag burit med mig i 20 år. Det kommer naturligtvis att prägla mig fortsättningsvis också.

Längtan efter att utvecklas som präst och längtan efter att få jobba mer med gudstjänster, förrättningar och annat som det inte finns så mycket av i Sjukhuskyrkan, fick mig att tacka ja till erbjudandet.

Som alltid (hos mig) så kommer tankar och tvivel på mig själv och mina förmågor. Kan jag? Duger jag?
Jag får återvända till den dikt, som följt mig hela mitt vuxna liv och påminna mig om att i Någons händer duger jag, Mästaren av Bo Setterlind ur Trohjärtat, Bonniers, 1975.

Sjukhuskyrkan, Sunderby Sjukhus. Foto: B.R.

Sjukhuskyrkan. Foto: B.R.

Porsökyrkan. Foto från mobilen: B.R.

Porsökyrkans entré. Mobilfoto: B.R.