En "onödigt ordentlig" syndabekännelse

Jag är ledig den här helgen. Det känns skönt. Jag behövde det.
Innan jag blir ledig brukar jag tänka på allt jag ska, vill, borde göra när jag blir ledig. När sedan ledigheten infinner sig och jag stannar till, så kommer tröttheten, som ett brev på posten - och allt det där jag borde göra känns nästan oöverstigligt... och kan jag inte tänka klart, så är det lätt att "allt det där" som jag vill, skulle, borde göra blir krav, som jag ger dåligt samvete.
Lena Bergström har skrivit en "onödigt ordentlig" syndabekännelse. Hon menar att om vi  ger ord åt allt som belastar vårt samvete, så kan vi inse hur mycket som bara är tom tyngd. Sådant som vi helt enkelt bara kan lämna. "När vi kommit så långt i vår bekännelse dyker det upp som tynger oss i djupet. Då är det tid att sträcka sig efter förlåtelsen", skriver hon i boken  Att ge plats för en annan om andlighet, föräldaskap och vardagsliv, Cordia, 2002.

Gud,

Jag bekänner inför dig att jag idag:

Inte tog trapporna i stället för hissen

Drack för mycket kaffe

Såg onödigt mycket tv

Inte är sportig och sund

Inte vattnade blommorna

Lagade falukorv och makaroner, igen

Glömde göra tänjövningarna och inte ids göra dem nu

Blev arg när "ingen" hade plockat ur diskmaskinen
......
......

Gud,

Den verkliga tyngd som bor inom mig,

den som drar mig mot avgrunden

och hindrar mig att älska,

den tyngden vill jag att Du tar i dina händer.

Där vill jag att din Sons blod rinner och renar.

Där vill jag bli botad och förlåten.

Gör min insida ren,

så att jag ser Dig och min nästa

lite klarare.

Amen.

Sakristian, Nederluleå kyrka. Foto: B.R.