Denna söndag heter Jungfru Marie bebådelsedag. Evangelietexterna handlar förstås om Jesu mor, Maria.
Gud väljer en ung och fattig flicka från den oansenliga staden Nasaret när han behöver hjälp att visa världen sin kärlek. Maria får uppdraget att föda Guds son. Hon tar risken och säger sitt ja till Guds kallelse, fast hon inte riktigt kan veta vad det ska innebära. Hon satsade sitt liv på detta barn.
Inte blev hon rik i värdslig mening, inte blev hon stark eller mäktig, inte blev hon speciellt lycklig - men hon blev en Herrens tjänarinna och det var det som var meningen med hennes liv.
Maria fick ett rikt liv tillsammans med Jesus, mycket glädje, många fantastiska upplevelser - men hon fick också leva med mycket oro, vånda och rädsla. Hon var med vid sin älskade sons dödskamp och död.
På många sätt var Maria som vilken annan mamma som helst; hon följde sin son i glädje och stolthet, men också i oro och sorg. Hon sände säkert många böner till Gud, ja inte bara böner om beskydd, utan också sina frågor, sina varför och sin vanmakt.
Hur många mammor/föräldrar ber inte för sina barn. Oron, våndan och längtan efter sina barn blir inte mindre för att de är vuxna och "sina egna" - kanske tvärtom.
Viola Renvall har skrivit en bön/dikt som heter "Mina vuxna barns änglar" där jag tror att vi är många som kan känna igen våra egna frågor och böner.
Gud väljer en ung och fattig flicka från den oansenliga staden Nasaret när han behöver hjälp att visa världen sin kärlek. Maria får uppdraget att föda Guds son. Hon tar risken och säger sitt ja till Guds kallelse, fast hon inte riktigt kan veta vad det ska innebära. Hon satsade sitt liv på detta barn.
Inte blev hon rik i värdslig mening, inte blev hon stark eller mäktig, inte blev hon speciellt lycklig - men hon blev en Herrens tjänarinna och det var det som var meningen med hennes liv.
Maria fick ett rikt liv tillsammans med Jesus, mycket glädje, många fantastiska upplevelser - men hon fick också leva med mycket oro, vånda och rädsla. Hon var med vid sin älskade sons dödskamp och död.
På många sätt var Maria som vilken annan mamma som helst; hon följde sin son i glädje och stolthet, men också i oro och sorg. Hon sände säkert många böner till Gud, ja inte bara böner om beskydd, utan också sina frågor, sina varför och sin vanmakt.
Hur många mammor/föräldrar ber inte för sina barn. Oron, våndan och längtan efter sina barn blir inte mindre för att de är vuxna och "sina egna" - kanske tvärtom.
Foto: B.R.
Viola Renvall har skrivit en bön/dikt som heter "Mina vuxna barns änglar" där jag tror att vi är många som kan känna igen våra egna frågor och böner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar