Världen förändrar sig varje dag

Det är konstigt hur livet är. Så mycket som händer samtidigt. Hela tiden får vi rapporter från Japan om all tragik, alla dödsfall, letande efter anhöriga, alla farhågor kring kärnkraftsverken och oro för nya skalv... Det är så förskräckligt så det finns inte ord! Så många tusentals människor som är drabbade. Så stor och omfattande ödeläggelse... det går inte att fatta. Jag har kört många svängar med bilen idag och lyssnat på nyheter och rapporter från Japan på radion. Jag har tänkt på de välkända orden av Alf Henrikson, som man rätt ofta kan se i dödsannonser:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer.

Ja, ibland så hejdar sig tiden ett slag. För drabbade känns det ofattbart att trafiken fortsätter att gå, att människor äter, sover, går till sina jobb, tvättar, kollar Facebook, köper nya grejer...

Men ibland verkar det som om inte ens de största katastrofer påverkar oss som inte är direkt berörda. Vi fortsätter och kivas om småsaker, förtalar varandra och gnäller om snö och blåst - och kan samtidigt njuta av vårsolen,  glädjas åt goda besked, skratta och skämta. Ja, livet är väl sådant. Livet måste ju fortgå på något sätt, ibland haltande och trevande och skadat, ibland målmedvetet, självklart och i högt tempo. Då och då med lyckliga små skutt.

Förhoppningsvis föder sådana här stora händelser hos oss som är lyckligt "odrabbade" också tacksamhet för allt gott vi har i våra liv, eftertänksamhet och en vilja att ta vara på livet och varandra.

Det väcker naturligtvis också rädsla och  många frågor: Varför? Hur kan Gud tillåta? Finns det någon mening?

Mitt i allt det meningslösa

som vi möter här på jorden

blir vårt hjärtas rop till bön:

Gud, vi ropar: finns du Herre?

Finn oss, rädda oss ur mörkret!

Herre, lyft oss upp ur djupen!

Svein Ellingsen, Jan Arvid Hellström

Foto från mobilen: B.R.