Kvinnan utan namn

Reflektion från dagens evangelietext (2:a sönd i fastan, 3 årg) Markusevangeliet 14:3-9 (en liknande berättelse finns i Lukasevangelium 7:36-8:3):

Kvinnan utan namn

Å, vad jag beundrar dig,

du namnlösa kvinna.

Att du vågade!

Tänkte du aldrig på hur det kunde uppfattas?

Olämpligt? Oanständigt? Slösaktigt?

Var du inte rädd att det skulle bli fel?

Hur kunde du vara säker på
att Jesus skulle uppskatta det?

Vilken risk du tog.

Nog hade du väl ändå en inre kamp

innan du tog de vågade stegen
in på denna mans-måltid.

Du tog ett beslut mot alla sociala regler.
Gick raka vägen fram till Jesus

- utan att fråga om lov eller be om ursäkt.

Det var ett måste, för dig.

Rädslan och de darriga benen
kunde inte stoppa dig.

Flaskan med äkta och dyrbar nardusbalsam
bröt du sönder
och hällde ut,

alltihop,

varenda droppe

över Jesus.

Hur klokt var det på en skala...?

Kanske hade du sparat flaskan länge,
ville använda den vid rätt tillfälle,

sparat och sparat.

Hur ska man kunna veta
att det inte blir ett ännu bättre tillfälle
längre fram?

Du vågade bestämma dig NU.

Du gick in med ditt hjärta och med din kärlek.

Du nådde ända fram
till Den som älskar tillbaka och vill ta emot.

Som ser med insiktens och kärlekens ögon.

Tänk om också jag

med darrande ben

och hög puls

skulle våga följa mitt hjärta mer ...?!

Nu.

Birgitta R.