Kafékväll

DEN INRE SÅNGEN
var ämnet för kafékvällen i Porsökyrkan igår kväll.

Det var Stefan Widman, sjukhuspräst på Sunderby sjukhus,
som sjöng sina egna sånger om tro, tvivel, förtvivlan och hopp.
Det var texter som många av oss kunde känna igen oss i.

Stefan inledde med sången;  
En konstnär

Jag är en konstnär som målar med min röst.
Ja, jag är en trubadur med toner i mitt bröst.
Jag ville sjunga sångerna om kärlek,
men det blev bara små tafatta ord.
Jag ville ge dig stjärnorna och himlen,
men kvar blev bara en helvetes jord.
Jag är en konstnär
som drömmer att hjälpa till tröst.

(Vers 1)

Stefan delade med sig av många goda och viktiga tankar i sina texter.

En sångtitel var t.ex. 

Är jag hemma i mitt eget hjärta?  

Det är en viktig fråga, tycker jag.  

Både för mig själv och för dem som jag har omkring mig.  

Det påverkar hela min personlighet, min trygghet, äkthet, närvaro.

Jag citerar refrängen:

Är jag hemma i mitt eget hjärta,

är jag den jag är?

Eller flyr jag ifrån smärtan

att livet blev så här?

Är jag hemma i mitt eget hjärta,

säg mig det?

Äppelkaka med vaniljsås serverades under kvällen.

Innan kvällen avslutades sjöng Stefan

Jesusbönen

Andas in, andas ut.
In, kärlek som värmer.
Ut, kyla och hat.

Andas in, andas ut.
In, lugn och trygghet.
Ut, oro och krav.

Andas in, andas ut.
Andas in, andas ut.

Ta emot kraft att leva.
Släpp oron som stör.
Ta emot kraft att älska.
Släpp allt som förstör.

Stilla nu,
nu möter vi Gud.
Stilla nu,
nu.

Herre Jesus Kristus Guds son,
förbarmar dig över mig.

Du som älskar och förstår,
kom och ta hand om mig.


TACK STEFAN FÖR EN FIN KVÄLL!

Tack också för att jag får visa foton och citera dina texter.