Vilket liv hon fick den där tonårstjejen!
Ett besök - och hela livet fick en annan vändning.
Mirakulöst sker det som inte kan hända.
Utanför, ensam och misstänkliggjord. Beundrad och ärad. Allt fick hon smaka på.
Överväldigande glädje och bottenlös förtvivlan följde henne längs livsvägen.
Hur skall detta ske, var hennes första fråga - gick de ens att formulera frågorna som senare väcktes under dagarna som blev hennes liv?
Hur många frågor, hur mycket ovisshet, hur många tårar, hur många böner, hur många överraskningar, hur många sömnlösa nätter, hur många steg och vändningar kan en människa klara av?!
Trots att hon inte kunde ha förstått allt, trots all smärta, trots grannar och släktingars hån, trots ALLT släppte hon honom aldrig; barnet hon hade fött till världen. Hon sökte alltid rätt på honom, svek inte, höll ut, trodde, hoppades och älskade.
Tänk om hon hade vetat, då för länge sedan, vad det där lilla ordet "Ja" skulle innebära... Om hon hade vetat skulle hon ha svarat annorlunda? Eller skulle svaret ha varit detsamma?
(Luk 1:26-38 Om Jungfru Maria)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar