På gator och torg, i kåk och höghus

I går kväll hade vi ett mycket fint Kultur-café i Porsökyrkan, tycker jag. Porsökyrkans kantor Lars Magnusson ledde sången och samtalade utifrån temat Vem är egentligen min nästa? Lars utgick ifrån psalmer och visor från 70-talet och påminde om de rörelser som pågick i samhället och i vår värld då. Tydligt var hur texterna var präglade av den tidens tänkande och engagemang. Det känns sorgligt att konstatera att dessa sånger som är minst lika aktuella idag sjungs alltför sällan numera.

Porsökyrkan

Många av oss som var med igår kväll var unga på 70-talet och kunde inte låta bli att le igenkännande  åt både budskapet och det som hände i våra liv då. För min egen del så var hela 70-talet ett mycket spännande årtionde.

 Porsön

En sång som vi sjöng var Tore Littmarcks, Gud älskar världen:

Gud går här på jorden,

han går på gator och torg.

I kåk och höghus bor den,

som vet vår glädje och sorg

 Det är en typisk text som väldigt mycket präglar min teologi och tro. Och det är faktiskt just sådana ord som jag tänker på när jag kommer till Porsökyrkan. Porsökyrkan ligger mitt i centrum av ett stort bostadsområde. När man är i kyrksalen ser man genom fönstren hur människor rör sig i kök och  vardagsrum i husen intill. Eller när man sitter i kyrkbänken under gudstjänsten kan man upptäcka att någon gått ut på sin balkong för att röka. Och ständigt går det människor förbi de stora fönstren... orden kommer så nära.

 Porsökyrkan

I strömmen av liv

i gatornas brus

vi skymtar ibland

ditt ansiktes ljus.

En gråt och ett skrik

ur ångestens djup

då rycker vi till

vi hör det är du,

då rycker vi till

vi hör det är du.

Anders Frostenson, Frihetens träd

Stockholm

Känner vi igen ropet, Guds ansikte i strömmen av liv i gatornas brus?

Anders Frostenson har också skrivit Jag behövde en nästa:

Jag behövde en nästa,

var du där, var du där?

Jag behövde en nästa,

var du där?

Och din tro och din ras

och ditt namn

gör det samma,

var du där?

Stockholm

Ofta återkommer mina tankar till Ylva Eggehorns dikt;  

För dom som frågar, 

 ur boken Ska vi dela - Jesus älskar dig, 1970, 1972.

Jag citerar andra delen av dikten:

Han har ju bara dina händer att uttrycka sig i

Han har ju bara din kropp att bli verklig i

som vinden har träden vill han ha dig

vad kan du vara annat än hans famn själv 

för dom som frågar: hur är den.