Det ljusa furugolvet i matrummet är färdiglagt för ca en vecka sedan (så fort man glömmer!). I dag när jag kom hem från jobbet var det svarta furugolvet i köksdelen lagt. Så skönt! Nu kan man slappna av när man snurrar runt i huset och letar grejer.
Det är inte så lätt när det ser ut så här.
Men nu har vi hela golv att gå på.
Det blir bra med svart golv i köket, då blir det lätt att hitta igen varje litet uns av mjöl och socker och alla brödsmulor. Mycket snyggt är det i alla fall! Vi gör tvärtom mot modernt inredningstänk; vi har olika färg på golven till rummen som gränsar till varandra (dock samma sorts golv).
För övrigt är köket helt kalt, vi fortsätter att ha vårt kök i tvättstugan och skafferi i bastun.
I matrummet ryms inga möbler än eftersom verktyg och maskiner huserar där.
Det går rätt bra, även om det kan vara lite svårt för en förvirrad och tankspridd person som jag att ha både tvättmaskin och diskmaskin i samma rum... ibland blir det fel!
Det är mycket som ska stämma. För att snickaren ska kunna fortsätta i köket måste rörmockare och elektriker göra sitt... ja, ja. Vi hoppas.
Det finns ett uttryck som säger något om att "få lida pin för att bli fin" - kanske handlar det om något sådant här också. Nej, "lider pin" gör vi inte! Absolut inte, möjligen "lyx-pin".
På tal om att lida, så gör folket i Filippinerna det efter monster-stormens förödande framfart. Jag tror vi är många som berörs när vi ser reportage därifrån. På söndag har vi en dag i Porsökyrkan då vi vill samla in pengar till människorna där (genom Svenska kyrkans internationella arbete). Det sker genom Loppis (kl 13-16), knytkalas (kl 16) och kollekt i "Gudstjänst för fred" (kl 17). Välkommen med!
Ja, när det gäller hantverkare får man allt hoppas.. och ha mycket tålamod... Vi monterade ner vårt vardagsrum i slutet av juli, eftersom vår målare skulle komma och tapetsera och måla. Han skulle komma i augusti och han skulle komma i september och han skulle komma i oktober... Och sista veckan i oktober kom han verkligen! Det tog bara ett par dagar så var allting klart. Vi hann hoppas riktigt mycket under den här hösten. Men: detta var förstås ett riktigt i- landsproblem, Ja, det var inte ens ett problem! Jämfört med allt som händer på andra håll i världen, är det en lyx att få gå omkring och vänta på, en hantverkare...! Hälsar Birgit i Umeå!
SvaraRaderaSå sant, Birgit; det är en lyx att få gå omkring och vänta på en hantverkare... Tänk, om man alltid kunde ha det här perspektivet på livet; att komma ihåg hur människor i andra delar i världen har det - eller andra människor överhuvudtaget, ibland kan de finnas i samma kvarter... Kul att du hörde av dig! Allt gott!
Radera