Den förseglade boken

I går var en fantastiskt vacker rimfrostdag. Jag var på förmiddagen i Stillhetens kapell och passade på att ta några foton där och i närheten. Man kan undra hur många grå-vita nyanser det finns...

Efter att ha tjuvkikat på texterna inför första advent så fick jag lust att skriva ned den dramatiskt bildstarka espisteltexten från Uppenbarelseboken som jag själv skulle vilja läsa den. De tre sista raderna är från fortsättningen - mycket komprimerat.

I den högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bok.
En bok med skrift på både framsida och baksida.
Boken var förseglad med sju sigill.
En väldig ängel ropade med hög röst:
"Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen"?
Ingen i himlen eller på jorden 
eller under jorden kunde öppna boken.
Jag grät häftigt. Ingen var värdig. 
Ingen kunde bryta sigillen.

En av de äldste sa till mig: "Gråt inte.
Han som är Lejonet av Juda stam,
skottet från Davids rot, har segrat.
Han kan. Han kan öppna boken.
Boken med dess sju sigill".

Rökelse från guldskålar fyllde rummet.

Jag hörde en ny sång sjungas.

Inspirerat av Upp 5:1-9

Skickat via Blogsy