Hur ska jag kunna beskriva gårdagen? Det går nästan inte... den var nästan helig, tycker jag.
Haga Missionshus
Owe och jag flyttade från Hallstahammar för 30 år sedan. Jag hade min första pastorstjänst där och det var också under de åren som jag träffade Owe, som var bosatt i Kolbäck (6 km fr Hallstahammar). Efter att Owes föräldrar flyttade från Kolbäck till Örebro 1997 så kan vi inte minnas att vi varit här.
PEr och Birgitta
PEr, Birgitta och Febe
Klockan 15 träffades vi några stycken på Café Elias. Det var många år sedan vi träffades sist. Vi kom från Paris, Örebro, Boden och Hallstahammar. Vad hade hänt sedan sist vi sågs? Vi berättade för varandra om "hur det blev" och vi kunde konstatera att det blir inte alltid som man tänkt sig. Det var rörande och berörande att få lyssna, förundras, fråga, känna igen sig...
Agneta
Febe
Någon sa "man blir gråare med åren", inte bara att man får grå hårstrån, utan man blir mindre svart-vit. Livet lär att man kan inte enkelt dela in allt i svart och vitt, rätt och fel, ja och nej. Ibland kan den där gråheten komma genom ifrågasättande och brottningskamp med livets många olika vägar och passager. Jag tänker att den här sortens gråhet behöver inte vara tråkig, utan kan tvärtom berika livet.
När vi skildes åt konstaterade vi att vi hade nästan inte pratat om några gamla minnen, utan mer om hur det blev och hur vi önskar att det ska bli, inte bara med våra egna liv, utan också i våra kyrkor och samhällen.
Owe, Febe och jag fortsatte sedan kvällen och halva natten hos ytterligare gamla goda vänner; Gunnel och Anders. God mat och liknande goda samtal som tidigare under dagen.
Gunnel och Febe
Anders
Så rika vi kände oss, efter den här dagen. Vilka vänner vi har! En vänskap och gemenskap som består trots att det kan ha gått, 10, 15 eller 30 år sedan vi sist sågs!
Skickat via Blogsy
Så härligt och så värdefullt!!
SvaraRadera