RYA

Foto: Cornelia Ryås

Sent på onsdagskvällen kom vi hem till Boden igen - och med oss hade vi vår dotter Cornelia. Lycka!

Vi är mycket nöjda med vår vecka i Västmanlandstrakten. Många intryck blev det!

Tänkte nu berätta om vår måndagseftermiddag. Framåt halv fyra mötte vi Cornelia på järnvägsstationen i Köping. Ett kärt möte!

Malma kyrka (mellan Köping och Kolsva)

Vi besökte kyrkogården vid Malma kyrka. Owe visste att hans farmor och farfar låg där - men var inte säker på att gravplatsen fanns kvar.

Efter mycket letande hittade Cornelia den gamla gravstenen för Hulda och Carl Eriksson, Owes farmor och farfar. Det var knappt att det syntes vad det stod. Farmor Hulda dog mycket tidigt, Bertil (Owes pappa) var bara 9 år när han såg henne ramla ihop och dö i potatislandet hemma på gården i Rya. Farfar Carl dog när Bertil bara var drygt 20 år. Innan han dog sålde han torpet som Bertil hade växt upp i, Rya i Åsby.

 Vi åkte vidare till den lilla mini-byn Rya.
Det är härifrån som Bertil tog sitt efternamn Ryås; Rya Åsby.
Vi är idag sju personer som heter Ryås.

Foto: Cornelia Ryås

Det finns inte många hus i denna lilla by. Huset Rya 4 som Owes pappa Bertil bott i ligger mycket fint. Vi såg att det stod en bil där och tog mod till oss och gick fram till det äldre par som fanns där. Owe hann inte presenter sig klart förrän kvinnan sa: Å, vad lik Bertil du är! Och då är det många år sedan Bertil var där!

Foto: Cornelia Ryås

Den stora och långa ladugården har farfar Carl byggt.

Foto: Cornelia Ryås

Vi blev hjärtligt mottagna och inbjudna att titta runt i det fina och väl bevarade torpet.

Köket med den fina järnspisen. Foto: Cornelia Ryås

Birger, som är barndomskamrat med Bertil, berättade om kakelugnen.

Foto: Cornelia Ryås

Kakelugnen bär fortfarande spår av en fotoblixt som Bertil placerat alldeles för nära kakelugnen.
Det blev en brännskada i glasyren.

Foto: Cornelia Ryås

När vi lämnade Rya så gav Agda en blombukett till Owe och sa att blommorna särskilt Löjtnantshjärta har sina rötter från den tid Bertil levde och fanns där.

Foto: Cornelia Ryås

Här vid ån fiskade Bertil både kräftor och gädda.
Birger pekade också ut en krök på ån där han, Bertil och deras kamrater ofta badade. 

Lustigt nog, när vi i söndags eftermiddag efter flera timmars pratande i Hallstahammar, tog av adjö av varandra, så sa vår vän Agneta från Paris (som vi inte träffat på 30 år!) att hon skulle till en liten by som heter Rya i närheten av Kolsva dagen därpå. Vi blev alldeles förvånade! Det var ju precis vad vi också skulle! Bara en liten bit från det hus Bertil växt upp i hade Agneta en kompis som köpt ett gammalt fint torp!
Märkligt sammanträffande!

 

Här fick vi träffa hennes väninna, släkt och vänner och blev bjudna på god grillmat!

Mycket trevligt! Härligt väder var det dessutom!

Uckelstalunds kapell

Innan vi återvände till Brukshotellet i Hallstahammar för en natt, stannade vi också till vid Uckelstalunds kapell i gamla Köpings landsförsamling. Det såg välskött och fint ut och gräset var klippt. Används det fortfarande? Kapellet har nära kopplingar till Owes farmors syskon och släkt.

Vilken dag! Historiens vingslag har rört vid oss.