Resa på Kolbäcksån

När vi var på Gästgivaregården i Kolbäck för ungefär en vecka sedan hyrde vi en förmiddag en roddbåt. Det var soligt och varmt och vackert. Det finns många fina hus längs stränderna, som det var roligt att titta på.

 Det gamla Tingshuset t.ex. är mycket fint.

Alldeles speciellt var det när vi började närma oss huset där Owe växte upp.

Det kändes faktiskt i magen. Även hos mig - jag har ju varit där mycket. 

Owe som levt där i många år kunde se träden som vuxit 

och de förändringar som är gjorda utomhus.

Det mesta var sig faktiskt likt.

Det var roligt att se att det var väl underhållet och uppfräschat.

Jag mindes när jag kom dit första gångerna, det var innan vi hade sällskap. Jag som hade växt upp i ett litet hyreshus i centrala Piteå, fascinerades av tomten, läget och huset - som kanske var lika stort som vårt hyreshus med sex lägenheter, nej, det kanske det inte var... vet inte. Stort var det i alla fall.

Tankarna gick också till tiden när våra barn var små och sprang omkring på tomten, plockade blommor, bär och frukt. Det var så roligt att vara hos farmor och farfar, tyckte de.

Christofer gillade att vara i "farfars skog", som han sa när han var 2,3 år, när han gick bland majs- och tomatplantorna. Han var ungefär lika lång som plantorna.

Ja, det fanns mycket som var positivt och fint på Hantverkaregatan i Kolbäck. Många sköna och roliga stunder fick vi uppleva där. Varje sommar var vi där och plockade vinbär, hallon, krusbär och frukt från äpple-, päron- och körsbärsträden. Det var en stor förmån. 

Men naturligtvis var det mycket arbete
att hålla trädgård och hus i god form.

Alla dagar var inte soliga och underbara,
precis som det är i alla hem och hus.

Men det kändes bra att vi fick möjligheten
att göra denna lilla "resa" på Kolbäcksån.

Förmodligen kommer det inte att ske igen.