I dag har jag haft min första begravningsgudstjänst i Stillhetens kapell. Kapellet ligger längst ned i kyrkogårdens norra hörn mot Gammelstadsviken.
Lokalen rymmer ca 100 personer. Här kan förutom Svenska kyrkans begravningsgudstjänster även andra trosinriktningar ha sina begravningsceremonier. Kors, ljus och andra symboler är flyttbara och kan lätt tas undan vid behov.
Förutom ceremonilokalen finns även kylförvaring för stoft, rum för tvagningsceremoni för muslimska trosbekännare, anhörigrum, personalutrymmen mm.
Jag tycker mycket om Nederluleå kyrka som byggdes redan på 1400-talet; rymden, alla gamla symboler, allt som vittnar om människors liv i glädje och sorg. Tänk om väggarna kunde berätta!
Men jag tycker också om Stillhetens kapell, de går inte att jämföras med varandra, de är helt olika byggnader. Gammalt och nytt och olika stil.
Stillhetens kapell är ljust och "rent", går mycket i vitt och ljusgrått och det är stora fönster ut mot skogen.
Kapellet invigdes av biskop Hans Stiglund den 26 maj.
Det känns bra att Nederluleå församling har möjligheten att erbjuda begravningsgudstjänster i båda dessa - på olika sätt - vackra rum.
Som präst, får jag pröva mig fram och på något sätt "hitta mig själv" i rummet; var jag ska stå, sitta, hur jag lämpligast rör mig i rummet, hur rösten och ljudet fungerar... allt tar sin tid, men i stort tyckte jag att det kändes bra idag. Vad jag ska fundera på är var jag ska sitta, i dag kändes det som om jag satt till allas beskådande - skulle önska lite mer åt sidan, utan att komma för långt ifrån, hur nu det ska gå till :-)
Fotot är ifrån en samling tidigare i sommar
Lokalen rymmer ca 100 personer. Här kan förutom Svenska kyrkans begravningsgudstjänster även andra trosinriktningar ha sina begravningsceremonier. Kors, ljus och andra symboler är flyttbara och kan lätt tas undan vid behov.
Lägg märke till det vackra genomskinliga mullkaret till höger
Förutom ceremonilokalen finns även kylförvaring för stoft, rum för tvagningsceremoni för muslimska trosbekännare, anhörigrum, personalutrymmen mm.
Jag tycker mycket om Nederluleå kyrka som byggdes redan på 1400-talet; rymden, alla gamla symboler, allt som vittnar om människors liv i glädje och sorg. Tänk om väggarna kunde berätta!
Men jag tycker också om Stillhetens kapell, de går inte att jämföras med varandra, de är helt olika byggnader. Gammalt och nytt och olika stil.
Stillhetens kapell är ljust och "rent", går mycket i vitt och ljusgrått och det är stora fönster ut mot skogen.
Kapellet invigdes av biskop Hans Stiglund den 26 maj.
Det känns bra att Nederluleå församling har möjligheten att erbjuda begravningsgudstjänster i båda dessa - på olika sätt - vackra rum.
Också detta foto är taget vid ett annat tillfälle
Som präst, får jag pröva mig fram och på något sätt "hitta mig själv" i rummet; var jag ska stå, sitta, hur jag lämpligast rör mig i rummet, hur rösten och ljudet fungerar... allt tar sin tid, men i stort tyckte jag att det kändes bra idag. Vad jag ska fundera på är var jag ska sitta, i dag kändes det som om jag satt till allas beskådande - skulle önska lite mer åt sidan, utan att komma för långt ifrån, hur nu det ska gå till :-)
Från kapellets entré
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar