Efter en dags lång resa kom vi till Trosa på torsdagskvällen, till min syster och hennes sambo. Som vanligt; roligt att träffas och prata. Extra bonus blev det när vi också fick träffa två systerdöttrar.
Innan vi lämnade dessa trakter körde vi till Västerljung där vi bodde 91-96. I Västerljungs fina kyrka har jag haft en av de svåraste begravningsgudstjänsterna i mitt liv. Det var min systerdotter, 18 månader, som hastigt och oförklarligt hade dött.
Intill kyrkan ligger Kyrkskolan, där Christofer gick sina första år.
Vi smygkikade också på vårt gamla hus, som är det enda hus som vi har bott i som var helt nytt när vi flyttade in. Det var lite speciellt att se häck, buskar och träd som vi planterade, nu stora och fullvuxna. När vi flyttade dit fanns det bara gräsmatta. Det var ett hårt arbete att gräva och plantera, det var lerig gammal havsbotten. Men nu är det väldigt grönt och fint i området!
På Kolbäcks Gästgivaregård i Västmanland befinner vi oss nu och upplever ännu äldre gamla minnen. Speciellt Owe som är uppvuxen här bara en liten bit från Gästgivaregården.
Här vid Kolbäcksån har han badat, paddlat, fiskat ... Många minnen finns det.
Men nu är det dags att tänka på morgondagen!
Skickat via Blogsy
Vad roligt att få uppleva gamla minnen igen från dessa platser! Varje plats man bott på sätter ju sina spår. Hoppas ni får en fin resa på alla sätt, kram!
SvaraRadera