Vissa dagar...

 Ringblommor i lite underlig kvällsbelysning

Började dagen vid 5 och vinkade av min man som (i jobbet) skulle till Stockholm över dagen.

När jag kom till mitt jobb, upptäckte jag mycket motvilligt och efter mycket letande, att jag lämnat både min jobb-mobil och privata mobil hemma. Insåg med all oönskad tydlighet hur beroende jag är av mobilerna,  främst av jobbmobilen. Eftersom jag inte bor på samma plats som jag jobbar, så var det inte så självklart att åka hem och hämta dem - även om jag tänkte det ett tag.

Efter inspirerande samtal med "mina" vuxenkonfirmander, var jag till universitetet och hade en andakt. Efter mat och jobb vid datorn körde jag iväg till ett begravningssamtal (utan min GPS i mobilen!).

När jag sedan vid 18-tiden satte mig i bilen för att köra hem, så hann jag inte starta bilen förrän jag hörde att det smällde till i låsen. Dörrarna låstes. Jag prövade att få upp dem, men kunde inte. Jag tryckte på en massa knappar, men inget hjälpte. Där satt jag inlåst i bilen utan mobil! Och maken i Stockholm.

Jag bestämde mig i alla fall för att köra hemåt. Under vägen grubblade på jag hur jag skulle få upp dörrarna. Mindes plötsligt hur en bekant berättat när hon blev inlåst i bilen och hur hon fick krypa ut genom ett fönster - jag kommer ihåg hur jag skrattade! - men det gjorde jag inte nu. Om jag åtminstone hade haft mobilen! Såg framför mig hur jag skulle få sitta i bilen på garageuppfarten tills Owe skulle komma hem inatt. Ångrade mig att jag inte hade gått på toaletten innan.

Under färden kom jag på en idé som jag skulle pröva när jag kom fram. Och den funkade till min stora lättnad! Hur jag gjorde tänker jag inte tala om för det kanske ni skulle ha kommit på med en gång :-)
Ja, så blev den här dagen.
Det blev en bra dag, trots avsaknaden av mina mobiler, känner mig glad för de människor jag har fått träffa.
Dessutom försvinner snön nu med rasande fart.