Påsk

Privat har påsken varit lite annorlunda än vanligt. 

Om jag inte minns fel är det här första påsken som inte någon av barnen varit hemma. 

Däremot träffade vi faktiskt sonen 12 minuter igår, mellan två tågbyten.
Man får vara glad för det lilla!

Han hade tillsammans med ett par kompisar varit vid Riksgränsen och åkt bräda. De var nu på väg tillbaka till Umeå.

Sonen och hans kompisar hade beställt pizza. Som tur var så var tåget inte försenat och pizzorna kunde levereras skapligt varma. Det var roligt att se honom! Ikväll och hela natten sitter han på flyget på väg mot Kapstaden igen. Efter fem veckors jobb är han tillbaka i Sverige och då är förhoppningsvis våren en bit på väg, eller som sonen uttryckte det;
då är fotbollssäsongen igång.

Tidigt, tidigt i morse åkte maken iväg till Nice - och tog med sig kameran. Därför blir det mobil-foton. Det var så vackert i kyrksalen när jag mitt på dagen kom till Porsökyrkan. Solen lyste in och gav både ljusupplevelser och skuggor. Svårt att fånga på bild.

Jag hade i dag glädjen att få döpa en ung människa som själv tagit beslutet att låta döpa sig.

Dopet och påsken hör ihop.

Utan Jesu död och uppståndelse hade inte dopet haft någon betydelse.

Dopet är på en och samma gång en bön till Gud och ett bönesvar.

Bönen är; ta hand om mig och mitt liv.

Och Gud svarar i dopet;

jag omsluter dig på alla sidor och 

håller dig i min hand.

I dopet finns löftet att Jesus Kristus lovat att vara med alla dagar,

hur än våra dagar ser ut.

Kristus överger aldrig den som förenats med honom i dopet.

Dopet räcker för hela livet,

ja, t.o.m. bortom döden.