När jag åkte hemåt ikväll såg jag ett vackert ljussken på vänster sida. Det gjorde mig så glad! Det var som en hälsning. Till slut var jag tvungen att stanna bilen på 97:an, kliva ur och fotografera, trots att jag visste att det inte skulle gå att fånga på mobilkameran.
I dag har vi på gudstjänsterna talat och sjungit om Vägen till livet och om hur Gud på olika sätt kan leda oss. I Porsökyrkan ikväll påminde vi varandra om berättelsen i 2 Mosebok kap 13:21,22 hur Gud förde israeliterna från fångenskap och förtryck till frihet. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.
Jag tänkte för mig själv idag "undrar hur en molnpelare ser ut". När jag körde hem tyckte jag att jag kunde ana hur en molnpelare skulle kunna se ut.
Ja, jag tror verkligen att Gud är med och hjälper och leder med eller utan molnpelare och eldpelare. Hur många gånger tänker jag inte: "det här kommer aldrig att gå" eller "jag har ingenting att säga/ att ge" osv - men på något förunderligt sätt kan det bli bra ändå - då tror jag att Gud har varit med.
Dag och natt vill Gud vara med.
I ljus och mörker.
Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig, säger Jesus
i dagens evangelietext från Johannesevangelium kap 14:1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar