Hjärtats smärta

I dag har vi genom media på flera sätt blivit påminda om det som hände i Utöya för ett år sedan. Tänk om det hade varit så att det inte hade skett några fler hemska katastrofer sedan dess... I stället är det så att det händer hela tiden. Överallt. Fast dödsfallen kan se väldigt olika ut.

Tänker på hur ont det ska göra i de nära och käras hjärtan...

Det döda barnet

vilar i sin glaskista

i Sivs hjärtas mull

Sonja Åkesson

Mina tankar finns också hos den unge man som så tragiskt förolyckades i Svartlå i går förmiddag och hans närmaste. Hur ont ska det inte göra i deras hjärtan... Så många frågor...

Nu när jag går... i avskedsstunden

när man ska skiljas från en vän, en plats,

hur stiger icke saknaden av det man älskat,

och ångern över det man brutit...

O, nu jag känner hela varat's smärta,

så är det då att vara människa...

Man saknar även det man ej värderat

man ångrar även det man icke brutit...

Man vill gå bort, och man vill stanna...

Så rivas hjärtats hälfter var åt sitt håll

och känslan slits som mellan hästar

av motsats, obeslutsamhet, disharmoni...

August Strindberg, Indras dotters avsked ur Ett Drömspel, 1902

Skickat via Blogsy