Lurad!

Jag är inte speciellt bra på att ljuga - jag blir lätt avslöjad. Förutom när jag ljuger för mig själv! Oj, vad jag kan lura mig själv. Gång på gång går jag på mina lurendrejerier... år efter år.
- Som att jag fortfarande har hela livet framför mig
- som att det blir bättre med tid bara "det här" är över...
- som att det är bra att spara sådant som vi ev kan behöva någon gång - eller som kanske barnen vill ha...


Temat är egentligen ganska stort, för man kan ju lura sig själv åt andra hållet också:
- Jag kan inte!
- Det är försent!
- Det kommer aldrig att gå!
Det är egentligen värre att lura sig själv åt det hållet, då ger man upp, slutar att leva...

Sten Selander har skrivit en dikt där de också på ett sätt lurar varandra - men det kanske egentligen mer handlar om inställning, hur man ser på varandra och livet - och kärlek... Något av de "lurandet" vill jag gärna ha :-) Den heter "Luftslott". Leta gärna rätt på den.