I lördagskväll när vi höll på och packade och städade ur i vår dotters lägenhet och jag kände mig ganska trött så upptäckte jag hur huset intill hade förvandlats. Från att ha haft en grå tråkig plåtfasad så var den nu gjord av guld! Jag vaknade upp ur min dvala och förundrades...
Tänk vad solen kan förgylla tillvaron. Oavsett avstånd och bebyggelse.
Efter lite extra utmaningar som vi inte hade räknat med så kom vi igår till slut iväg med vår dotter och hennes flyttlass. Vi lämnade Trollhättan och for mot Haninge kommun söder om Stockholm. Här ska hon bo en kort tid innan hon flyttar till nästa ställe. Sådant är livet i storstan...
Så många gånger våra vägar går mot okända mål. Vi vet inte mycket vad som ska hända oss, vilka människor vi ska möta... Vilka konsekvenser det ena eller andra ger...
På vår väg mot Haninge så såg vi en stor regnbåge. Regnbågen är för mig en påminnelse om löftet som Gud gav Noa om liv. Tecknet skulle vara bågen på himlen. Jag vill tro att löftesbågen också gäller våra okända dagar.
Det är roligt att vår dotter kommer till Haninge igen en tid. Här är hon född och här har hon tillbringat sina första 18 månader. Det var i Jordbro inte långt ifrån där hon bor nu. Som grannar i husen intill bor våra gamla vänner! Det känns bra! Två av dem har hon redan hunnit hälsa på. Det blir nog bra det här.
Skickat från min iPad
Vad kul att hon får lära känna den plats där hon är född! Hoppas hon ska trivas.
SvaraRaderaJa, det är faktiskt lite kul. Det verkar bra så här långt.
SvaraRadera